JITALIA

UPPSALA - 21 december

Så var vi då tillbaka på svensk mark igen. Senast mina fötter stod på svenskt territorie var det i utanför Göteborg på Landvetter, ca 4 månader sen. Jag kom hit till Uppsala igår efter en smidig flygresa ifrån Fiumicino via Arlanda och sedermera buss hit till studentstan nummer ett där jag inväntar en kär vän för återkomst till K-d tillsammans på torsdag. Med fantastiska minnen från en galen höst slår jag mig till ro på hemmaplan med nära och kära, men med viss saknad av gasspisar, sol, riktigt kaffe och dagsfärska grönsaker. Nu önskar jag er alla en god jul och ett gott nytt år!

TANTI AUGURI DI BUONE FESTE!!!!!!!

Så inleder vi sista helgen här i Rom på ett tag (innan jul). På tisdag lyfter jag mot Arlanda. Med andra ord är det dags o avsluta hösten på ett fint sätt, precis så som vi gjorde igår hemma hos Florian, en tysk polare. Vi käkade ett gäng tillsammans och njöt av sällskapet. Ikväll blir det en mindre fest hos Clèment som bor enbart någon kilometer härifrån. Tillsammans slängde vi ihop en Sangria som det blir att smaka på senare ikväll.

Egentligen vore det värdigt en sådan höst som jag haft att utvärdera den här på bloggen och plocka fram de där riktiga höjdpunkterna över de fyra månader som jag nu vart här nere i Italien, men det har jag inte tid med de sista dagarna här nu. En fantastisk resa har jag gjort, på alla sätt. Ett minne för livet men när vi passerat nyåret har jag ytterligare sex månader att spendera och njuta av livet i världens vackraste stad; ROMA

Då vantar även "gli esami" - tentorna som säkerligen blir en tuff period.

Hur som helst har de senaste dagarna varit händelserika på många sätt, både för egen del och för Italien som land. Strejkerna avlöser varandra mot den nya regeringen som skär ner på det mesta i statskassan när det gäller kollektiva tjänster i samhället.

I torsdags var vi iväg ett gäng och åkte skridskor vid Castel Sant'Angelo där de spolat en rink, förvisso liten men ändå. Att åka skridskor i Roms centrum ca 500 meter från Vatikanen och med Castel Sant'Angelo som bakgrund var verkligen en härlig upplevelse. Låt vara att jag var säkrast på grillorna på rinken, men det fanns även duktiga italienare….

Lägger upp lite bilder

Utsikt över Roms natt från Passeggiata di Gianicolo. BELLA ROMA.

ROMA - 14 december

Mindre än två veckor återstår till jul och på tisdag lyfter jag från Fiumicino för julfirande på hemmaplan. Ni där hemma misstänker jag hade luciafirande igår, tro det eller ej men här nere är lucia inte överdrivet stort.  Men julkänslorna är på god väg och det enda som saknas är lite tomtar här o var plus snö. En vit jul önskar jag mig i julklapp och ett paket torkade fikon, resten kan vara. Igår var jag nere en sväng vid Via del Corso, Roms största shoppinggata som går från Piazza del Popolo och slutar nere på Piazza Venezia. Kolla in julpynten de hängt upp längs Via del Corso, italiensk stolthet i sitt essä. Buona serata!!

ROMA - 11 december

Tredje advent idag om jag inte är helt ute o cyklar, vilket jag ordagrant gjorde häromdan med min franske kollega Clèment. Ytterligare en härlig kväll tillbringade vi i Trastevere med grymt sällskap som alltid. Trastevere är Roms mest typiska kvarter och här hittar man de där gränderna och små pittoreska gatorna som svenne-banan ofta tänker på när han hör namnet Italien.

Hur som helst möttes vi upp ett gäng vid Piazza Santa Maria in Trastevere och gick en runda. Det blev något att dricka här och var och alltid kul att lufta lite ord med nytt folk. Till Trastevere åkte jag pendeltåget som passerar precis under mitt palats, men hemvägen blev lite annorlunda då tågen slutar gå vid 23:30. Clèment som bor någon kilometer bort från mig tar nästan alltid cykeln när han ska nånstans här i Rom, ett farligt val men ganska bekvämt då du slipper vänta på bussar och tåg.

För o ta oss tillbaka till området där vi bor senare på natten delade vi broderligt på Clèments cykel, den ena trampade och den andra satt på sadeln. Från Trastevere körde vi längs Tiberns strand (Lungotevere) och svängde vänster in mot Vatikanen, tvärsöver Via della Concilazione (gatan som binder samman Castel Sant'Angelo och Vatikanen) och Piazza San Pietro. Sedan längs Via di Porta Angelica norr om Vatikanen och uppemot Piazza del Risorgiamento. Längs Vatikanens murar och mot Piazza degli Eroi. En cykeltur i Roms natt utan någon som helst trafik, Vatikanen låg precis så stilla och tyst som en insjö kan göra när det är helt vindstilla. Mamma mia che spettacolo. Che bellezza sei Roma.

Rom är troligen världens vackraste och mäktigaste stad nattetid.

Nu kör vi sista veckan innan jul. CIAO TUTTI

ROMA - 9 december

Julfesterna verkar avlösa varandra på rapporter hemifrån, men julen är ju också den tiden på året som brukar gå fortast, kanske tillsammans med sommaren. Julpynten börjar komma på plats här i Rom, grannarna mitt emot har smyckat ut sina drömbalkonger (uppemot 20-30 m2 vissa) med granris o ljus precis som farmor brukar göra där hemma. Julen börjar märkas på all omgivning, men i mitt sinne är vi fortfarande i oktober. Hösten har sprungit ifrån oss.

Men för italienarna finns det få saker som är så viktigt på julen som att äta i mängder. Sötsakerna "i dolci" som annars är så viktiga i köket är än mer viktiga under julen. Framför allt finns det två stora kakor som ger italienarna mer julkänsla än allt annat; il pandoro och il panettone. Två stora, söta sockerkakor varav il panettone är fylld med torkade aprikoser och russin medan il pandoro är mer stilren med floursocker ovanpå. Vi införskaffade oss lite julkänsla här i hushållet när vi köpte en pandoro häromdagen och avnjöt årets första julkaka. Fler lär det bli.

Vi hörs smart igen!!!!

ROMA - 2 december

Så var november slut och in med en ny månad, inte vilken som helst. Jul närmar sig med stormsteg och det märks även här nere nu när folk börjat fått upp julbelysningar och diverse. Själv lämnar jag huvudstaden ett par dagar för ett återbesök i Salerno över helgen. Sista veckorna har vart stressiga men också väldigt händelserika.

För tillfället känner jag att behöver släppa livet här i Rom för ett par dagar och finna lite motivation till att plugga och fortsätta mitt äventyr. Få lite luft under vingarna, lite perspektiv på ett liv som jag annars älskar över allt annat. Jag har haft en helt obeskrivlig höst men som människan fungerar vill man alltid ha mer. Mina italienska vänner säger att jag pratar bättre formell italienska än dem, att jag borde vara stolt över mina kunskaper, att det är få Erasmus-studenter som kniper ett "Sufficente buono" efter någon månads studerande. Nöjer man sig slutar man utvecklas. Jag är som Ibra, jag vill bli bäst, jag ska bli bäst, "Sky is the limit" och jobba därefter. Men när jag sitter där med den berömda julgroggen i min hand i köket/ vardagsrummet på Frosterudsvägen 4 i lilla förorten Skåre i juletid och minusgraderna knastrar i snön så kommer jag förmodligen känna någon slags stolthet och trygghet över att vara på hemmaplan och för det jag uträttat. Men bara för stunden, sen är det stenhårt jobb som gäller Jag saknar er där hemma, men den 20 december lyfter jag från Fiumicino. Fram tills dess kör jag järnet, visar den svenska stoltheten!!! ;)

Vi hade en helt fantastiskt kväll här igår på Via Proba Petronia, vi käkade penne al salmone och provade lite vin och drinkar. Tillsammans med fantastiskt sällskap blir det inte mycket bättre; mina tre rumskamrater Salvatore, Simone, Michele och så två fransmän jag lärt känna på Lumsa, Pierre och Clèment. Fransmännen här på Lumsa är verkligen så icke-franska som många tror. Samtliga pratar bra engelska och det är lätt att lära känna dem. Kortfattat härliga människor som har lätt till skratt.

Det fina med att bo tillsammans med "okänt" folk är att man lär känna människor på riktigt. I detta hushåll har jag redan träffat vänner för livet och det kommer bli riktigt kul i början på januari när jag möter upp Salvatore i Stockholm för en rundtur. Kylan och skräpmat skrämmer honom redan, medan julegröt, lax och ett mer organiserat samhälle ger honom motivation till resan. Sicilianare är kända för att vara känslosamma, men jag har aldrig träffat en person som velat diskutera känslor så som Salvatore. Han har ett tufft liv men jag beundrar honom, han jobbar för ett rättsväsende som egentligen är ett hån mot Italien som land och Europa som världsdel, mer än så säger jag inte, resten borde ni förstå själva. I natt efter vi lämnat av Pierre och Clèment ville Salvatore fortfarande lufta lite ord över ett sista glas vin, trots att uret stod på 01:30.

- Du är fanimej knäpp, sa jag. Du ska upp o flytta bilen imorn (vi hittade ingen parkering) vid 7 o sen ska du jobba i minst åtta timmar. Men hur knäpp du än blir och hur sent det än är så nekar jag dig aldrig till ett glas vin, grandissimo Salvatore.

Nu drar jag till Salerno och släpper allt som har med Internet att göra. TREVLIG HELG!!