Vintern rasar ut....
ROMA - 27 januari
Solen fortsätter att skina över Rom, trots relativt låga temperaturer på kring 10 grader gör solen så stor skillnad på allt. Framför allt mitt humör har jag märkt. De där mörka vintermorgnarna man är van vid hemma, mörka eftermiddagar som gör att dygnet känns så mycket kortare. Är det nått jag verkligen lärt mig under all min tid här i Italien är det att detta är solens land. Skulle italienarna börja satsa på att sälja solenergi skulle de bli de nya kineserna som äter upp snart hela världsmarknaden. De skulle slippa strejka o gnälla på Mario Montis nedskärningar.
Även om rubriken på detta blogginlägg är väldigt tidigt ute så känns det som vi börjar i alla fall se små tecken på våren. Min rumskamrat Simone som är ganska så frusen av sig längtar något grymt till våren.
- Allt blommar, dagarna blir längre, folk går ut mer och man gör dagsturer lite här och var, säger han.
Min balkong har på nått sätt blivit ett litet smultronställe där vi brukar ta en kaffe tillsammans på eftermiddagarna eftersom vi båda just nu är hemma rätt så mycket. Min balkong är för övrigt en gudabenådad balkong, sol hela dagen och torka tvätt är det minsta man kan göra på den…. I vår blir det en och annan drink där misstänker jag.
Igår var jag iväg o lirade fotboll på en liten plan nära Vatikanen tillsammans med mina franska polare. Vi tåg några bilder trixxandes framför påvens residens, något som poliskonstaplarna inte var speciellt förtjusta i…. Trevlig helg!!!!
Italien, januari 2012
ROMA - 25 januari
Januari lider mot sitt slut och tiden går lika fort som alltid. Två veckor här i Rom nu, två underbara veckor där livet lekt lika mycket som alltid. Även om mitt liv är ett stort äventyr i ett land som jag redan känner mig som hemma i så är Italien i januari 2012 ett land som hänger ihop med lösa trådar. Concordia som gick på grund var att strö salt eller till och med chili i ett sår som är på väg att läka men som fortfarande är öppet.
Italien blöder som nation, som land. Italienarna är de som får betala för allt vad ekonomisk kris heter, framför allt medelitalienaren som har en skamligt låg lön men som ändå på något otroligt sätt får vardagen att gå ihop. Tror ni att det går nöd på Berlusconi och andra korrupta högheter tror ni fel. Nog om agg mot de som till stor del förstört mina vänners framtid.
Januari 2012 ser vi också strejkernas Italien. I början på veckan strejkade samtliga taxichaufförer med hopp om ändrade villkor. Även de som jobbar på bensinmackarna strejkade, de som jobbar kring tåg och kör lastbilar. Med andra ord det som tillhör transport-facket i Sverige. Strejkerna påverkar i sin tur även oss konsumenter, framför allt då i princip alla matvaror över Italien transporteras med lastbilar.
Får inte matbutikerna nya fräscha varor kan de inte sälja och det lilla de får fram kostar desto mer. Italien januari 2012 är inte direkt någon vacker syn. Ett land som skulle kunna leva på enbart turism men som också har industrier och jordbruk som få länder i världen kan matcha, står på ruinens brant. Mario Montis regering och deras sparåtgärder får italienarna att gå i taket.
Men allt kan bara bli bättre. Hårda tider kommer och går.
Som ni vet finns det mycket annat att njuta av här. Igår var jag och lunchade med en fransk tjejkompis, vi tog en promenad vid en av parkerna nära Colosseum och njöt av solskenet. 13 grader och sol i slutet på januari, ibland är livet gott, lite för gott.
A presto
En vecka i Schettinos tecken
ROMA - 22 januari
Ingen har väl missat Concordia-kryssaren som gick på grund förra lördagen utanför Toscanas kust. Kaptenen för kryssaren med efternamnet Schettino har varit namnet på allas läppar denna vecka och här i Italien har nationen haft fullt upp med att tackla det som har hänt. Teori efter teori dyker upp om slarvigt allt skötts, säkerligen har ni väl också hört de inspelade telefonsamtalen mellan kapten Schettino och kustbevakningen. Skamliga samtal där man blir förvånad över hur saker egentligen funkar. Samtal som redan nu blivit klassiska citat i italiensk historia och hur hemskt det än är med olyckan och de liv som förlorats har ändå italienarna ofta nära till humorn. Kanske inte minst för de huvudlösa, mesiga ord som kapten Schettino lyckas kväva fram i samtalen med kustbevakningen där han mer framstår som kapten för en uppblåsbar gummibåt och inte en kryssare med 4000 passagerare. BIlder cirkulerar redan på Facebook där spelet sänka-skepps framsida pryds av Schettinos ansikte med ett antal begränsade utgåvor.
Bland de mest huvudlösa konversationerna är följande;
- Ge mig en siffra på hur många kvinnor och barn det finns ombord, och tala med hög röst så jag hör. Uppfattat? (en man på kustbevakningen, mycket irriterad och stressad)
- Jag vet inte. Här är det mörkt, jag ser inte så mycket (Schettino, mesig röst, trött, ointresserad)
- Så vad tänker du göra då? Vill du gå hem och sova? (kustbevakningen)
Mysterierna kring hur Concordia gick på grund tornar upp sig en efter en. En eventuell älskarinna till Schettino har hängts ut i media och säkert har ni väl hört historien om Facebook-uppdateringen där Schettino skrev att han skulle vinka till sin syster som befann sig på ön precis där kryssaren gick på grund. En stor soppa har det varit i veckan och man är redan trött på allt som skrivs kring detta. En tragisk katastrof där ingen riktigt verkar ha förstått hur Concordia gått på grund.
Nu ska jag förbereda för en liten fest vi ska ha här i huset, har bjudit hem lite folk på dryck och tilltugg så vi hoppas det blir schysst. Fortsatt trevlig helg!!
Gli esami
ROMA - 19 januari
Vi är nu mitt inne i tentaperioden här på Lumsa, nu avslutas höstens kurser med tentor i alla dess former. Själv gjorde jag min första idag, en muntlig sådan som slutade med full pott. 30 poäng är det högsta betyget man kan få, medan 18 är gränsen för godkänd. Själva tentan i sig bestod av ett par frågor att besvara inför läraren i ca 5-10 minuter. Simpelt, snabbt och ingen väntan i tre-fyra veckor på ett skriftlig tenta som vi har i Sverige. Fylla i lite papper och sen va det klart.
Annars firade vi undertecknads födelsedag här igår med en härlig middag med de närmaste vännerna. En trerätters med tårta och likör på slutet, sammanfattningsvis en helgrym kväll. Gemenskapen när man bor ihop med schysst folk är något man verkligen uppskattar så här.
Nu är det bara o börja plugga inför nästa tenta!!!
Una gita ad Arezzo
Ursäkta om jag lovade er snabb uppdatering här ifrån Rom. Jag bröt mitt löfte men jag kunde inte tacka nej när Marta och Salvatore frågade om jag ville hänga med till Arezzo i Toscana över en dagstur. Vi stack iväg kring 11-tiden igår med förhoppning om att hitta ett schysst ställe att käka på när vi kom fram till Arezzo som ligger ca två timmars bilresa bort. Vi hade helt underbart väder ända från Rom, sol och ca 13 grader. När solen skiner som den gjort sen jag och Salvatore kom tillbaka från Sverige känns januarimörkret och vintern så långt bort, men bland alla saker jag lärt mig under min tid här i Italien är det att det här är verkligen Solens land, även kalla dagar gör det där solskenet stor skillnad.
Arezzo hur som helst, en stad på ca 100 000 invånare i det vackra Toscana som är kanske Italiens mest kända vinregion. När vi anlände dit igår var det som att komma till en svensk småstad, gatorna kolugna, kliniskt rena, lediga parkeringar (som det aldrig finns i Rom) och allt kändes som Norra Europa.
- Nu är vi i Norr grabben, här är allt annorlunda, sa Salvatore när vi gled in i Arezzos centrum.
Typiska Toscanska restauranger lyste dock med sin frånvaro i det som av stans invånare kallades centrum, denna region som inte minst är känd för de generösa köttbitarna som kallas "Fiorentina" som brukar väga uppemot ett kilo. Såsom italienarna är fick vi lite tips av en kille vi träffade på i centrum som ville visa oss ett schysst ställe att käka på. Problemet var bara att stans alla restauranger var stängda och eftersom han inte ville göra oss besvikna tog han med oss nästan stan runt i jakt på en restaurang, snacka om generositet om att visa upp sin egen stad. Säkert en timme guidade han runt oss där i Arezzo.
Till slut hamnade vi på ett ställe där det serverades buffé. Lunchen var slut sedan längesen och för oss att käka fanns det inte mycket kvar. Med hunger upp över öronen valde vi dock att sätta oss ner och käka men med facit i hand hade en enkel pizzabit varit bättre än den buffé vi till slut pröjsade 17 € per skalle för. Kallt käk, rester som sedermera skulle kastas. För första gången någonsin (på totalt mer än 6 månaders tid) i Italien kände jag att vi hade käkat skit för en dyr peng.
- Glöm det där grabben, i Toscana käkar man normalt sett bra mycket godare saker än den där ruttna buffén, sa Salvatore efter vi pröjsat och gått.
Besvikna efter käket tog vi en tur i Arezzos centrum som vi fann riktigt charmigt. Antika byggnader, kullerstensgator och eftersom centrum var avstängt för bilar var centrum mycket lugnt. Jämfört med Rom var det himmelsfrid, tro mig.
Senare framemot kvällningen började folk samlas i centrum, tydligen hade de någon slags lokal fest och parad där varje kvarter av stan hade sin egen fanbärare och färger. Paraden med musik och fanbärare passerade längs gågatorna i centrum och slöt samman allihop nere på ett mindre torg där de utförde en mindre akrobatisk show och orkestrar spelade. Sammantaget mycket charmigt och som icke-italienare är effekten bra mycket mer påtaglig.
Vi passerade även en av de inspelningsplatser i filmen "La vita è bella" (Livet är underbart på svenska) som förmodligen är bland de mest kända italienska filmerna som existerar. Filmen i sig handlar om en judisk familj som under andra världskriget blir skickade till ett koncentrationsläger där pappan i familjen (Roberto Benigni) inbillar sin unga son att hela koncentrationslägret är ett spel där den som samlar flest poäng vinner en pansarvagn. Har ni inte sett den är det hög tid, filmen som sådan skulle förmodligen få den mest okänslige att fälla en tår.
Monumentet vid inspelningsplatsen
Tillbaka
ROMA - 12 januari
Så var vi då tillbaka i Rom, den eviga staden efter ett härligt juluppehåll i Sverige. Jul och nyår passerade lika fort som de alltid brukar göra och nu är det bara köra igång järnet på allt som man släppt lite på under jul, bland annat denna blogg.
Festerna är slut sedan en vecka tillbaka och här i Italien säger man att trettondagen avslutar jul- och nyårsfesterna. (L'Epifania portano le feste via) Sverige-vistelsen avslutades med ett besök i huvudstaden tillsammans med nära och kära men även en rumskamrat i form av Salvatore. Vi besökte lite olika grejer i Sthlm men även en tur till Uppsala. Tänkte slänga upp ett litet mer detaljerat inlägg här imorn. Nu dör batteriet på min dator när som helst.
Vi hörs imorn.
Buona sera
