Två dagar i Neapel
Två gånger på tre dagar har jag nu varit i Neapel, tyvärr utan att gjort något som är värt resan på en timme. I söndags skulle jag åka och kika på fotboll; Napoli - Bari som spelade på eftermiddagen. Kl 15:00 började matchen på Stadio San Paolo och därför gick jag ut ganska tidigt till busshållplatsen här i Salerno, runt 11-tiden på förmiddagen. Bussarna brukar gå en gång i timmen till Neapel och hade de gjort det i söndags hade jag hunnit till matchen i god tid utan problem. Efter att ha väntat lite mer än en timme frågade jag till slut en herre om han visste när bussen skulle komma.
- Om det kommer någon buss idag kommmer den runt 13-tiden, annars får du ta tåget.
Då blir det ingen match tänkte jag men jag höll ändå hoppet uppe. När bussen till slut anländer vid 13:15 blir jag riktigt glad, jag hade ju nästan räknat med att den inte skulle dyka upp. Väl framme i Neapel är jag vid 14-tiden och börjar desperat leta efter buss eller tunnelbana till stadion. Utanför stadion är den stora piazzan nästan tom på folk när jag anländer 14:45 och jag börjar förstå att jag är sent ute. Biljetterna är helt slut och jag kan inget annat göra än att åka tunnelbanan tillbaka och börja vänta på nästa buss mot Salerno.
Till gårdagen då när jag och Caroline skulle åka till Ikea i Neapel och inhandla lite typiska svenska saker för vår sista dag här på skolan då vi ska ha en liten lunch och fika. Även igår blev det en stunds väntat på busshållplatsen, men igår dock bara en timme. När vi är framme på Piazza Garibaldi i Neapel börjar vi kolla upp när bussarna går, men möts av ett tungt svar.
- Det går tyvärr inga bussar dit idag, sa en busschaufför vi frågade.
Så var det bara att börja gå tillbaka till busshållplatsen och börja väntan på nästa buss mot Salerno. Två dagar i Neapel men inget gjort.
Noterbart är väl att båda dagarna jag åkt dit har varit festdagar, då allting är lite som det är. Söndagen är alltid festdagen och igår var det ju festen för Madonnan. Detta är dock inget jag hänger läpp för utan nu skall jag försöka njuta av sista veckan här. Det kommer bli skönt att komma hem, men jag tror också att det är först när jag är hemma som jag förstår hur bra jag haft det och vad mycket man sett och lärt sig.
Nu kommer några bilder. Den ena är på det enda jag såg av matchen i Neapel, nämligen arenan från utsidan. De andra två är från middagen hemma i fredags där det bjöd på riktigt Emiliano-mat. Med Emiliano mat menas mat från regionen Emilia-Romagna som är en mycket känd region för pasta, skinka och ost. Middagen i fredags bestod i vilket fall som helst utav tortellini, Parma-skinka och en speciell ost som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på.
A domani
Fina minnen
Hösten 2009 kommer alltid finnas i mina minnen som en speciell tid. Den första hösten då jag var fri att leva livet på egna villkor och göra vad jag ville. Resultaten blev en resa till södra Italien för att studera italienska och lära känna det syditalienska samhället och livet. Jag har haft en fantastisk höst, annat går inte att säga där jag kom hit med två resväskor och en vilja att lära mig tala ett nytt språk. Jag hade ingen vän, inga språkkunskaper i italienska med med vetskapen om att en familj väntade mig i Salerno lyckades jag pricka rätt tåg till södern och till slut hamna rätt. De första dagarna var nog bland de jobbigaste jag upplevt på riktigt länge. Psykiskt jobbigt. Att leva i ett samhälle där man inte förstår ett språk måste vara bland det värsta som finns. Att bli så utesluten och så oförstådd unnar jag ingen människa att vara. Som tur var fanns Janet i samma hushåll som mig, en kanadensisk dam som pratade ritkigt bra italienska och dessutom kunde jag ju prata engelska med henne. Lättnaden som jag kände när Janet började prata engelska med mig var som ett piano lyftes bort från mina axlar, det var verkligen en befrielse.
Idag började min sista skolvecka på Accademia Leonardo och på lördag åker jag tåg genom nästan hela Italien till modehuvudstaden Milano. Två dagar senare och ungefär vid den här tidpunkten om en vecka har jag landat i Sverige. Det är med andra ord dags att sammanfatta äventyret här i Salerno som har bjudit på så mycket gott och så mycket lärorika saker så jag inte vet vart jag skall börja. För att inte tala om alla härliga människor jag lärt känna. För att minnas tiden här i Salerno tänkte jag lägga ut lite bilder från den första tiden, de här nedan är från min andra dag i Salerno, 22 september då jag och David (engelsmannen) var i Vietri och badade. Då förstår ni genast att det är ett bra tag sedan, att bada nu är lika otänkbart för en italienare som att ha kebabkött på pizza eller ketchup på pasta. När vi ändå är inne på det finns det ganska mycket olika regler i det italienska köket som vi där hemma bryter mot, den som vill veta reglerna berättar jag gärna när jag kommer hem.
Nåväl, här kommer bilder från min andra dag i underbart vackra Vietri sul mare, en by där jag gärna skulle ha ett hus. När jag ser de här bilderna minns jag detta som det vore igår, men det är nästan tre månader sedan. Den 22 september i Vietri var en varm dag (29-30 grader) där havets temperatur var så skön så man skulle kunnat bada
hela natten. Porslin från just Vietri är väldigt speciellt och dessutom finns ett museum som jag dock inte besökt.
Helgen har bjudit på en härlig fest vi hade i lördags och dessutom en tur till Neapel igår som jag tänkte skriva lite om på onsdag (igår var verkligen en dag jag vill glömma så fort som möjligt).
A mercoledi
Helgen på Cilentokusten, del II
Om lördagen och folkfesten i Controne var en upplevelse utöver det vanliga var inte söndagen på den italienska landsbygden mycket sämre. Dagen började med något typiskt italienskt, nämligen att äta frukost vid en bar. Att äta frukost vid en bar i Italien är mycket vanligt speciellt för ungdomar. Det ni där hemma i Sverige kanske bör veta är att det inte är någon tallrik med yoghurt eller gröt som serveras. Till skillnad mot den italienska middagen så är frukosten nästan ingenting. Första tiden här i Salerno blev det nästan varje dag en ”panino”(baguette) med salami och ost, frukosten hemma var ju inget som mättade mig för mer än en halvtimme. Nu har jag blivit mer van med denna frukost och står mig oftast till lunchtid. Den italienska frukosten består oftast av kaffe, kakor eller en ”cornetto” som är ungefär som en Croissant med olika sorters fyllning. Nutella, marmelad och andra sorters choklad är de vanligaste fyllningarna i denna delikata bakelse.
Efter frukosten begav vi oss mot Carmelina, en vän till Leonardo som anordnade utflykten. Där bjöds vi på en lunch med hemgjorda produkter. Vin, ost och olivolja som Carmelina hade gjort själv och till det päron från gården och bröd som vi köpte i Controne. Detta smakade riktigt bra och att äta hemgjorda produkter var också väldigt speciellt. Hemmagjort vin smakar ofta lite syrligare än de man kan köpa i affär. Efter lunchen fick vi vara med och kika på när oliverna skördas. En speciell maskin används för att slå ner oliverna på backen som sedan samlas ihop på en stor matta som läggs ut runt trädet.
Vad ni bör tänka på när ni kikar på bilderna är också det otroligt vackra landskapet som den italienska landsbygden erbjuder. Berg, kullar och slätter om vartannat. Tillsammans ger det ett landskap som verkligen är unikt och ”italienskt”. När vi åkte på de små serpentinvägarna av grus kände jag verkligen att det här är det riktiga Italien. Så naturligt, så kuperat och olikt från Sverige. Gamla Fiat och traktorer med äldre män och sina getter ger verkligen en känsla av det Italien så som vi föreställer oss när vi ser bilder från landsbygden på Sicilien, Kalabrien och Kampanien.
Nu väntar sista helgen i Salerno, tyvärr. Nästa lördag går ju tåget mot Milano och Brescia och sedan flyg till Sverige. Nåväl, jag får försöka njuta av sista tiden här i söder och festen vi ska ha imorgon med lite folk.
Något som jag dagligen tänker på numera är hur jag skall kunna sammanfatta denna höst. Jag vet inte hur jag skall skriva, vad jag skall minnas och berätta om som är unikt, allt jag upplevt har varit häftigt på sitt sätt. Jag har visserligen några dagar på mig att fundera ut något, men jag tror Milan-Palermo på Lucia blir en värdig avslutning på resan, minst sagt.
Trevlig helg till er alla.
Ciao
Helgen på Cilentokusten, del I
Vilken härlig helg jag lagt bakom mig. En helg fylld med äventyr ute på landet på Cilentokustens nationalpark. I lördags var vi ju i Controne och besökte bön-festen, en riktigt härlig upplevelse. Vid 15-tiden i lördags lämnade vi Salerno för en helg ute på vischan med folkfest som motiv. Dealen var sagd som så att vi skulle jobba och servera mat och vin istället för att betala för resan. När vi anlände till Controne en timme från Salerno var vi nog alla förväntningsfulla och hoppades på en spännande kväll. Det började med att vi fick lasta vindunkar och börja förbereda lanternan för folkfest. Sagt och gjort och sedan väntade vi bara på att pastan skulle bli klar. Kön växte utanför dörren och ryktet om att det var svenskar som jobbade bakom disken gjorde känslan för italienarna ännu mer festlig. Att ha blont hår är inte överdrivet vanligt här, därför väcker min kalufs ofta uppmärksamhet. En farbror blev nog nästan lite häpen att det fanns killar med blont hår.
- Du har ju blont hår, vad har du gjort med det? Frågade han nyfiket.
- Eh, jag är svensk, svarade jag.
- Jaha, har alla blont hår i Sverige?
- Nej inte alla, men många.
Nåväl, kvällen gick vidare och jag fick en liten rast för att kika på festen och smaka på de olika godsakerna som erbjöds. Fikon, speciellt bröd, glass, kakor och naturligtvis massa olika sorter av pasta med bönor. Visst blev jag imponerad av maten, men feststämningen blev för mig en häftigare upplevelse denna kväll än de olika smakerna. De härliga danserna på torgen där nästan alla dansar, gamla som unga och ingen skäms riktigt för vad man gör. Hade det varit i Sverige hade alla bara stått och tittat på, rädda för att göra bort sig inför andra. Folkmusiken och danserna höll till på en speciell liten piazza där danserna och musiken verkligen var speciell. Typisk folkmusik med dragspel som basinstrument och kastanjetter som de dansande damerna hade i händerna. Tillsammans skapade det en inramning som verkligen var häftig att uppleva, samtidigt som jag tänkte för mig själv att det här är antagligen det närmaste jag kommer syditaliensk folkkultur; en liten sagoby uppe bland bergen så långt ifrån modehusen i Milano och de kostymklädda politikerna i Rom man kan komma. Denna sprakande härliga folkfest är absolut ett minne för livet, jag önskar ni också hade beskådat detta.
Imorgon kommer en rapport om söndagens äventyr där vi hade med en kamera och kameraman utan tvekan kunnat spela in ett nytt avsnitt av "Solens mat". Återkommer om det imorgon, nu slänger jag ut några bilder från landskapet kring Controne här nedan eftersom jag tyvärr inte har några bilder från själva festen.
A domani
Juluppehåll för diet
Julen närmar ju sig som vi alla vet med stormsteg. Idag lär väl julkalendern ha börjat för alla små barn hemma i Sverige. Julen går inte en kotte obemärkt förbi här i Italien, julen är ju tiden för de stora festerna med släktingar och vänner. Äter gör man tills magen spricker och julbordet är lite större här än i Sverige. Festerna på gator och torg sägs vara beundransvärda och en jul i Italien har jag redan bestämt mig för att fira någon gång i framtiden.
Lagom till jul har Franco börjat gå på diet. Därför består hans kost numera bara av pasta, frukt och bröd. Att gå på diet i ett italienskt kök kan inte vara det lättaste eftersom godsakerna finns överallt. Tiramisu-bakelserna i skåpet vid tvn har han svårt att hålla fingrarna ifrån, likaså de pepparkakor jag inhandlat till hushållet. Jag har dock full förståelse för det, för inget av det är väl något man tackar nej till.
- Hur blir det med dieten på jul? Frågade jag igår när vi satt vid tvn.
- Ojoj, då blir det ett uppehåll, jag kan inte gå på diet då, det är alldeles för mycket godsaker, sa han och skrattade.
Liksom det första min far sa efter mötet med Franco så är han verkligen en man med glimten i ögat. Det enda jag kan göra är att instämma.
Idag hade jag också ett samtal med min kommande lärare i italienska eftersom jag skall läsa distanskurser i Sverige till våren. Kanske har min värmländska fått en konkurrent som dialekt, för bland det första Manuela utbröt när vi pratades vid idag var följande:
- Det hörs att du har studerat i södra Italien, du pratar redan dialekt!
Dessutom har jag fått tillbaka min kamera så ett inlägg om helgen kommer antingen imorgon eller på torsdag.
Buona serata!
Kameran ja...
Jag sitter här i klassrummet och gäspar. Gäspar efter helgens äventyr där sömn nästan varit obefintligt. Men vad gör det när man är ung och festerna och vinglasen avlöser varandra.
Om helgen kan jag inte säga annat än att den varit riktigt härlig. Festen i Controne levde verkligen upp till de förväntningarna jag hade, med en folkfest där vi fick beskåda härliga traditioner. Tyvärr mina vänner glömde jag min kamera i minibussen vi åkte med, därför får jag vänta några dagar med ett längre inlägg om helgen. Ett inlägg utan att visa bilder från den italienska landsbygden skulle nästan framstå som löjligt.
Därför återkommer jag med bilder när kameran är i hamn, så får ni hålla ut några dagar.
Ciao
Ferrari
SALERNO - Venerdi, 27 novembre
Jag vet inte hur kända italienska bilar är hemma hos gemene man hemma i stugorna, men att den klassiska sportbilen Ferrari (en riktig Ferrari är naturligtvis röd) är italiensk har väl inte undgått många. Ferrari-bilar är kanske mer vanligt att se på affischerna i pojkrummen eller i små godispåsar på Ica än på de svenska gatorna,
men från och med i måndags kan jag tillägga till min meritlista att jag även besökt en Ferrari-butik i Italien. Dessa miljon-leksaker är liksom i Sverige inget man ser var dag på gatorna i Salerno, men säkerligen är de mer vanliga i norr. I måndags tog jag bussen till Salernos industriområde där Ferrari-butiken är belagd och jag kan väl säga som så att det kliade lite i fingrarna på mig när jag såg dessa underbara bilar. Att köra bil är något jag inte gjort på snart 10 veckor, men det är verkligen något jag saknar. Skulle jag få köra en Ferrari skulle jag nästan kunna klippa körtkortet i två delar sedan, jag har ju i sådana fall kört världens bästa bil, vad har jag mer att uppnå med bilkörande?
Lacken på dessa monsterbilar glänste så jag trodde linsen i kameran skulle bländas, men tack och lov funkar den forfarande. Antagligen putsas de här bilarna en gång om dagen (om inte oftare) med något slags medel så lacken går att spegla sig i. Pappa Anders känner säkerligen till konsten om att putsa bilar. Skulle vår Volkswagen Passat hemma se ut så här i lacken när jag kommer hem tappar jag nog hakan, då får du jobba hårt farsan!
Någonstans har jag också läst att italienska bilar är gjorda för att undvika en olycka, medan tyska och svenska är gjorda för att tåla en olycka. Jag tror det ligger något i det där, strömlinjeformningen på de här bilarna är skrämmande. Den första bilden här är en bil med nästan en F1 motor, tyvärr vet jag inte exakt antal hästkrafter.
Imorn bär det av mot en stor bön-fest söderut mot Cilento-kusten. Leonardo som anordnar resan för oss har lovat 6-7 olika rätter med pasta och bönor, det tror jag blir bra.
Nu tar jag helgen
En lördag i Neapel
I helgen var jag alltså i Neapel med de svenska tjejerna och kikade runt lite. Dagen bjöd på härligt väder, kanske lite väl mycket avgaser som det ofta blir i en storstad som Neapel. Smog är inte helt ovanligt men riktigt så illa var det inte i lördags. Vi började med att besöka ett litet monument för Diego Maradona, en av de största fotbollsspelarna världen skådat genom tiderna. Fotbollsintresserad som jag är blev jag dock lite besviken på detta monument som jag föreställt mig vara mycket större. Dessutom var det förstäljare som stod i vägen och nästan skymde monumentet. Nåväl, den här luckan (första bilden) med en bild på Maradona är i alla fall det så kallade monumentet. Efter detta begav vi oss för en tur längs en gata känd för att vara full med affärer som julpyntat. Naturligtvis var det tomtar och småsaker överallt, men som svensk är det ganska svårt att inse att det snart är jul medan solen skiner och temperaturen ligger runt 20-strecket. För mig är jul mer kyla och snö.
"Julgatan" ledde fram till Via Duomo som vi följde upp mot stadens katedral, där vi möttes av en mycket vacker sådan. Andra bilden är på katedralen utifrån, den tredje är på en staty från "skattkammaren" inuti. För alla som inte har besökt en katolsk katedral är mitt enda tips att göra det. Jag tror inte det går att beskriva hur mycket jobb som ligger bakom större finare katedraler och det går inte på något sätt att jämföra med en kyrka i Sverige. Åk till Vatikanen i Rom och så kanske ni förstår vad kyrkan betyder i det här landet.
Därefter styrde vi kosan mot "L´antica pizzeria da Michele" som enligt stadens befolkning skall vara bland de pizzeriorna som gör godast pizza i hela Neapel. Eftersom pizzan är född i Neapel så finns säkerligen över 1000 pizzerior i regionen kring Neapel, men just denna är otroligt populär. Det fick vi minsann känna på, för att vänta nästan 2 timmar på en pizza när hela stan är fylld med pizzerior kändes lite konstigt. Restaurangerna bredvid denna pizzeria var nästan tomma med folk, medan folk köade för att komma in till just denna. När vi väl kommit in fanns det bara två pizzor att välja på, två stycken i södra Italien väldigt klassiska. Margherita (tomatsås, mozzarellaost och basilika) och Marinara (tomatsås med ansjovis tror jag, är inte helt säker).
Om pizzan var god kan ni väl nästan förstå, och jag tror aldrig jag varit så mätt efter ha ätit bara en pizza. Dessutom bör ni veta ni som någon gång kommer åka till Neapel så får man nästan alltid en bamsepizza på tallriken, och sällan kostar det överdrivet mycket. € 5 betalade jag för att äta på en av Neapels bästa pizzerior, det tycker jag är ett överkomligt pris.
Den sista bilden är från en väldigt känd galleria i Neapel, som ligger nära hamnen och slotten. Galleria Umberto heter denna och är verkligen värt ett besök.
Imorgon kommer ett inlägg om mitt besök på Ferrari-butiken här i Salerno.
Buona serata
Fiskmarknaden
Ursäkta för uteblivet inlägg igår, men internet här på skolan funkade inte.
Fiskmarknaden
Det har väl inte på något sätt undgått er som läser bloggen att äta fisk är en stor tradition i Salerno. Gammal fiskare som Carmelas kusin Antonino är burkar han ofta åka iväg på Salernos största fiskmarknad, där fisken kommer direkt ifrån havet. Detta hade jag fått nys om, och därför frågade jag om det var ok att jag hängde med en morgon. Så i fredags ringde därför väckarklockan några timmar tidigare än vanligt (runt 03:40) och vi gav oss iväg mot marknaden som äger rum på andra sidan stan.
Tillsammans med sin vän som också heter Antonino brukar ”Tonino” som vi brukar kalla honom ge sig iväg till marknaden tre dagar i veckan. Naturligtvis var vi också tvungna att ta en snabb kaffe innan vi gick på marknad, så därför stannade vi till några minuter på Bar 089, som är öppen dygnet runt. Anledningen till att baren heter 089 är att riktnumret till Salerno är 089. Utbudet av barer är något jag garanterat kommer sakna när jag kommer tillbaka till Sverige. Här finns de i vartenda gathörn, och jag tror också det finns en stor skillnad till inställning mot barer här i jämförelse med Sverige. En bar är en mötesplats dit man går och dricker kaffe, läser tidningen och pratar med folk. Inte ett ställe dit man går för att enbart vara ute på kvällar och dricka öl eller drinkar. Kaffe är i huvudsak det som säljs mest på en bar här i Salerno. Dessutom dricker man kaffet på ett väldigt speciellt sätt.
Nåväl, en snabb kaffe och sedan var vi på väg mot marknaden. På denna marknad kunde man hitta nästan allt som havet erbjuder. Från musslor till räkor och fiskar av alla dess slag. Tonfisk är det inte säsong för nu, men svärdfisk fanns det gott om på marknaden. Tydligen skall denna svärdfisk vara något utav en delikatess, som man främst äter på Sicilien men även här på fastlandet. Enligt Marco, en utav lärarna på min skola vars far är Sicilianare äter man denna fisk främst längs sydkusten på Sicilien, där tillagningen verkligen är speciell. Smaken beskrivs som ”buonissimo”.
Nästa inlägg blir det en del om lördagen som jag tillbringade i Neapel.
Ciao
Denna silverfärgade nästan ål-liknande fisk åt vi i lördags. Kokt i sky med krossade tomater. Köttet var otroligt fint och det smakade kalasgott.
Så här köper man musslor av alla dess slag på marknaden, i säck.
Accademia Leonardo
Språkskolan Accademia Leonardo ligger i en väldigt gammal byggnad. Detta gamla fascist-palats är snart uppemot 100 år gammalt och bär den italienska benämningen av att vara k-märkt. Allstå är detta palats ett historiskt monument som inte får byggas om hur som helst eller rivas. I själva palatset ligger inte bara Accademia Leonardo, utan även andra företag. Här finns också Salernos äldsta hiss, och peppar peppar den fungerar alldeles utmärkt fortfarande.
Kanske har jag redan skrivit här på bloggen om klassrummen vi har. Det är väldigt högt i tak i alla rum och här finns inget parkettgolv. Det finns en sal där taket är prytt av skulpturer och änglamålningar som måtte ha varit vackrare för kanske 30-40 år sedan, nu börjar färgen lossna på vissa ställen och likaså vissa delar av skulpturerna. Skolan är inte överdrivet stor utan består utav 4-5 salar, ett kök, toaletter och reception på ett plan. Jag vet inte exakt hur många tjänster som finns här, men eftersom det är fler studenter sommartid är tjänsterna också fler under sommaren. Nu skulle jag tippa på att det är 6-7 personer som jobbar. Undervisningen är i mina ögon bra, en vanlig simpel undervisning där penna, papper och stenciler fortfarande existerar. Alla lärare har väldigt olika undervisningsmetoder, därför kan det vara bra att byta ibland.
Fasaden på själva palatset är väldigt speciell. Massvis med balkonger och även en speciella ansikten som är formade i fasaden. Nedan lägger jag ut några bilder från skolan.
Trevlig helg allihopa!
Takfasaden i ett av klassrummen
Ansiktet i fasaden utomhus
Själva palatset
Italien, Kampanien och Salerno
SALERNO - Mercoledi, 18 novembre
Ytterligare en onsdag och tiden bara springer ifrån mig. Veckor och dagar passerar med blixtens hastighet och vädret får gärna fortsätta som det är nu. Sol och nästan svensk sommarvärme. Vid det här laget vet ni väl vart jag brukar befinna mig när solen lyser över Salerno-bukten, just det, lungomare. Igår blev det återigen en härlig eftermiddag där med Caroline, Evelina och Annie.
Idag tänkte jag dock ägna dagens inlägg åt lite fakta om olika saker som kan vara bra att veta. Att staden jag bor i heter Salerno har ni väl föga missat, men det finns mycket annat man kan berätta om detta land och regionen. Här kommer fakta.
Italien med sina 60 miljoner invånare är en stor stövelformad halvö som sträcker sig ner i Medelhavet. Landet består av 20 regioner varav två stycken är öar, Sardinien och Sicilien. Den största regionen är Lombardia (Lombardiet på svenska). I Italien finns två mindre stater, den ena är det katolska paradiset Vatikanstaten i Rom där påven håller till, den andra är San Marino som ligger på östkusten. Premiärminister Silvio Berlusconi styr landet med sin regering, presidenten har egentligen ingen funktion. Rom är huvudstad och landets största stad, därefter kommer Milano, Neapel och Turin. Italien är ett väldigt ungt land och är enat så sent som 1861. Genom historiens gång har de södra delarna erövrats både en och flera gånger. Detta har bidragit stort till dagens olika dialekter som finns i landet, pratar en Milanes med en Sicilianare förstår de inte varandra till någon punkt alls, allstå kan vi med råge säga att de italienska dialekterna är mer olika än våra svenska. Något annat man bör veta är att Italien inte är ett speciellt enat land. Det är stora skillnader på nord och syd, och man tycker ganska illa om varandra. Nord är den rika delen av landet med stora Fiat- och Alfa Romeo-fabriker. Industrin är stor och ger mycket inkomster. Norra Italien är faktiskt bland de rikaste regionerna i hela Europa. Södern är den problemtyngda delen av landet där maffiorna styr mer än vad staten gör och de svarta pengarna cirkulerar som mest. Arbetslösheten är hög och hos många är också utbildningen obefintlig. Inte undra på att många unga sticker till nord och pluggar eller jobbar. Milano och Turin sägs krylla av unga som kommer från söder för att leta jobb. Att Milano och Neapel ligger i samma land är nog för många svårt att föreställa sig, det är sådana enorma skillnader på de städerna. I Italien pratar man naturligtvis italienska och valutan man använder är Euro - €. I dessa dagar är Euron värd ungefär 10,50 svenska kronor. 1 Euro = 100 cent.
Kampanien som regionen heter där jag för tillfället befinner mig är bland de största regionerna i hela Italien. Jag vet inte exakt till vilken position det är rankat, men det ligger topp fem på rankingen utan tvekan. Neapel är regionens största stad, Salerno den andra och Caserta den tredje. Därefter kommer Avellino uppe i bergen och Benevento som ligger ganska mitti landet. Kampanien är uppdelat i provinser efter dessa fem städer, där alla har en varsin. Från Neapel till Salerno är det ca 55 kilometer och med buss tar det från 45 minuter upp till en timme vanligtvis, men det beror mycket på trafiken. Neapel är känt för att vara Italiens tredje största stad men också för soporna som ibland ligger mitt på gatorna, trafik-kaosen, den hetlevrade mentaliteten och de fantastisk vänliga människorna. Napolitanare sägs vara bland de trevligaste människorna i hela Italien, och framför allt de med varmast hjärtan.
Salerno med sina 250 000 invånare är i sin tur känt för stadens fina universitet. Här finns världens första universitet för medicinsk vetenskap, och detta skulle jag vilja beskriva som väldigt känt i hela Italien, kanske mindre känt utanför. Staden har ett kärt fotbollslag vid namn Salernitana som idag spelar i andradivisionen Serie B, men har under fornstora dagar slagit landets mest framgångsrika klubb Juventus på Stadio Arechi som ligger i södra delarna av Salerno. Dagen för stadens helgon är den 21 september, då är det San Matteos dag. Salernos strandpromenad sträcker sig 8 km längs havet och är ett mycket populärt ställe för stadens invånare att tillbringa soliga dagar på. Som turist är katedralen "il duomo" något man bör besöka, men likaså också borgen uppe i bergen "Castello Arechi" som är bland Europas första borgar som är byggda uppe på en bergstopp. Från borgen ser man hela bukten som sträcker sig flera mil söderut. Utsikten är otrolig, och man kan förstå varför man valde att bygga den här. Typiska maträtter för denna kuststad är naturligtvis olika typer av "frutti di mare". Såsom bläckfisken "polipo", småmusslor som "molusci" och naturligtvis många olika fiskar är typisk "Salerno-mat".
Salerno är också känt för att vara pärlan mellan två olika kusterna (mot norr semesterparadiset Amalfikusten, mot söder ”Cilento”) där stränderna under sommarmånaderna kokar med folk och turister. Båda kusterna bjuder på olika saker. Amalfi på klippiga bergsväggar med mysiga byar och vinodlingar, där ”serpentinvägarna” verkligen erbjuder den som vill en utsikt som få ställen kan matcha. Vägarna längs Amalfikusten är enligt många de vackraste bilvägarna i världen och används som motiv i många tv-reklamer. Det finns också en sjö av målningar och foton härifrån som är kända över hela världen.
Cilento mot söder bjuder på långa sandstränder där många vill se solen gå ner i vattnet under varma sommarkvällar. I Paestum och Battipaglia gör de världens bästa Mozzarella-ost, den enda i världen där mjölken kommer från buffel och inte från ko. Det här är viktigt för italienarna, Mozzarella gjord på ko-mjölk är nästan ett hån mot den riktiga. Frukt och grönsaksodlingarna duggar tätt längs ”Cilento”. Aubergine, tomater av alla dess slag, kronärtskocka, fänkål, oliver, äpplen, päron, apelsiner, sallad, klementiner, citroner och mycket mer. Klimatet är perfekt och ger skörder som är gigantiska. I Paestum finns också grekiska tempel från den tid då grekerna härskade här i södra Italien. Dessa tempel är äldre än både Pantheon och Colosseum i Rom, och rankas även som de bäst bevarade efter de som finns i Grekland.
Nu har ni fått lite information, här kommer bilder.
Salernos katedral
Utsikt från "Castello Arechi"
Vin- och citronodlingar från Amalfikusten
Fiat 500
Ciao
Helgen bjöd på härligt väder, utgång med trevligt sällskap och som alltid underbar mat. I fredags bestod middagens andra tallrik (den första alltid någon form av pasta) av Ricotta-ost och Parma-skinka, i lördags lutfisk och bläckfisken ”polipo”. Den här bläckfisken som på italienska heter ”polipo” börjar för mig bli en riktig favorit. Denna är en något mindre variant av vanliga bläckfiskar, men ack så god och fint kött innehåller den. Smaken är lite svår att beskriva, men tentaklerna och de små armarna ger verkligen en infinnande känsla av att vara vid havet. ”Frutti di mare” är verkligen något man bör prova på om man kommer till en italiensk kuststad. Nästa gång jag åker till Salerno har jag lovat mig själv att fiska "polipo" längs strandpromenaden, nu är det inte säsong.
Ni som är bilintresserade känner antagligen till den gamla klassikern Fiat 500. Kanske skulle denna lilla bil beskrivas som ett Fiats svar på Volkswagens bubbla. Liten och smidig, antagligen helt perfekt lämpad för att köra på de små gränderna här i Salerno liksom i hela Italien. Lätt att fickparkera (italienarna är grymt skickliga på det) och säkerligen väldigt billig i drift. Vad mer kan man begära av en bil? Enligt italienarna inte mycket. Fiat 500 är en av de mest sålda bilarna genom tiderna i Italien, och var under sin storhetstid otroligt populär. Nu är de ganska svåra att få tag på eftersom de fått en slags kult-stämpel. Med kult stämpeln stiger också priserna, så jag kan tänka mig att många Fiat 500 som fortfarande är i drift och i fint skick är eftertraktade av samlare.
Idag finns det ett brett utbud av Fiats bilar som är populära i hela Italien. Är man ute efter en liten smidig variant skulle jag rekommendera Fiat Panda, Fiat Uno eller en Fiat Punto. Små, nätta bilar som funkar bra på vägarna här nere men sämre i Sverige. Naturligtvis finns det bilar för större barnfamiljer också, en slags minibuss som jag faktiskt inte vet namnet på. Dessa är för mig inga ögonstenar, men jag tror de uppfyller sitt syfte riktigt bra. För något som jag märkt när jag tittat närmare på alla Fiat är att de alla är små i storleken, men väldigt rymliga inuti. Till och med minibussarna är ganska små för att vara en minibuss, men kikar man in ser man hur mycket utrymme det är. Oftast är bagageluckan väldigt liten och på Panda-modellen är utrymmet nästan ingenting, alltså ingen bil för att semestra med, men perfekt att ha i stan.
För en italienare är Fiat ungefär lika självklart som det är för många svenskar att man kör Volvo eller Saab, för att stödja sitt eget land. Fiat är billiga, små och italienska. Saab, Volvo med många fler märken klassas nästan som lyxbilar eftersom man får betala en extra skatt för större bilar, dock inte för alla utländska märken. Opel är väldigt vanliga, likaså Toyota, Mazda, Seat för att nämna några. En Fiat eller en Alfa Romeo är ändå typiska italienska bilar. Liksom folket använder också polisens alla avdelningar (Polizia, Polizia Municipale, Guarda di Finanza, Guarda Costiera, Carabineri) Fiat eller Alfa Romeo.
Solen lyser och det är skönt väder, vi hörs på onsdag.
Här kommer en bild på en fin Fiat 500 jag såg i lördags.
Venerdi a Salerno
Ciao
Det blir ett lite kortare inlägg idag. Dagarna går fort och idag är det en månad kvar tills resväskan skall börja packas. Fredagen den 11 december blir den sista dagen på skolan, dock inte den sista dagen på resan. Sedan blir det antingen flyg eller tåg mot Milano, därefter Brescia. Siktet är inställt på att besöka Francesco som bor i Brescia, som är en kille jag lärt känna här i Kampanien. Vi har pratat på matchen mellan Milan och Palermo på San Siro, 13 december som alltså är Lucia. Milano är en stad jag mer än gärna besöker och i sådana fall har jag besökt Italiens tre största städer under en och samma höst, Rom, Milano och Neapel. Florens (Firenze) är något som ligger på vägen, där kanske ett stopp över en dag skulle vara aktuellt, vi får se. Likaså är Bologna, Palermo, Bari, Genua (Genova), och Turin (Torino) städer jag vill besöka, dock finns inte tid denna höst, men naturligtvis i framtiden.
Fredagen här i Salerno är annars riktigt härlig med skön temperatur och solsken. Centrum blir bara mer och mer pyntat och affärerna har börjat förbereda sig för julen med allt vad det innebär. Om två helger väntar en stor bön-festival i en stad (kommer inte ihåg namnet) uppe bland bergen, där man har en stor fest som vi studenter ska få delta på. Det ser jag med glädje fram emot, och vi är nog alla spända och nyfikna på vad som väntar oss.
Dessutom har jag i stans största bokhandel hittat "min" hörna med fotbollsböcker. En mycket vacker hylla där nästan alla stora stjärnor har en egen självbiografi. Än så länge har jag hittat två stycken böcker om Zlatan, och fler lär det finnas.
Nu tar jag helgen.
Trevlig helg till alla!
Ciao
Härligt julpynt
Vi fortsätter på temat julpynt. Igår gick jag en tur genom stan för att fota de allra finaste sakerna av allt julpynt som kommit upp ännu, det kommer mer, lita på det. De i Vila Comunale har ni redan sett, nu kommer de som håller till inne i själva centrum. Fågeln Fenix på Piazza Giola Flavio (Rotonda), skyltarna längs Via Armando Diaz, draken på Via Mercanti och sist men inte minst allt på Piazza D´aiello. Det enda jag väntar på är julgranen som snart kommer upp på Piazza Portanova.
Dessutom skulle jag vilja tacka farmor för det fina receptet till pepparkaksdeg. Som det ser ut köper jag nog kakorna, eftersom jag har hittat en butik som säljer dem. Orsaken till varför inte jag skall baka är att alla ingredienser är svåra att få tag på, sedan är det inte min grej att baka. Jag brukar hålla mig utanför köket, det blir bäst så.
Buona giornata
Gio.
Här kommer bilderna
De två följande bilderna är från Piazzan där familjen bodde två nätter. Så såg det inte ut när de bodde där.
La Mozzarella
SALERNO – Lunedi, 9 novembre
Buongiorno!
Hur är det hemma i Sverige? Helgen har varit fin för mig, speciellt lördag då vädret var riktigt underbart. Strandpromenaden var fullpackad med folk som sökt sig ner till havet för att ta en promenad i solens sken. Dessutom var jag också ute på kvällen med mina nya vänner från festen i onsdags, Carmine, Angela och Adriana. Jag börjar dock inlägget med ett lite annorlunda tema, men som ni läsare där hemma i Sverige kanske bör veta om samhället här. Det här skrev jag igår, söndag. Vad ni kanske också bör veta att jag inte är på något sätt ledsen när jag skriver detta , jag konstaterar bara sanningen som den är, svart på vitt.
"Jag sitter här i mitt rum och lyssnar på Bob Marleys ”Redemption song”. En underbar lugn och avslappnande låt, skriven av bland de största musikerna som gått på denna jord. För mig är Bobs musik ett sätta att koppla av, jag behöver inte röka saker som han gjorde och många andra gör för att finna lugnet inom sig själv. Att röka diverse saker ser man på väldigt olika saker i olika länder, det är verkligen något jag fått erfara i Salerno. Cigaretter är ingenting att jämföra med de saker jag sett folk röka här. Ibland kan man gå i vissa gränder under fredag och lördagskvällar och känna den fräna lukten av hasch som ligger som en tät osynlig dimma, där folk står och röker dessa saker på öppen gata. Jag bryr mig inte, jag har inget behov eller intresse av att varken röka cigaretter eller andra saker. Jag fördömer inte, jag hyllar heller inte. Det enda jag gör är att konstatera fakta och sätta mig in i en annan kultur. I Sverige har vi problemen med ungdomar som dricker sig berusade vid ung ålder och blir körda i ambulans med magpumpning som åtgärd, här är det drogerna som härjar. Inget samhälle är problemfritt, och även om jag skrivit om väldigt mycket positiva saker så finns det naturligtvis baksidor med att leva här. Det räcker med camorran deras pengatvättande i Salernos barer och köpcentrum, även om man inte märker det så vet alla om att det finns. Trafik-kaosen och soporna är två andra kapitel som är värre här än hemma. Får man det ena får man det andra på köpet, så är det alltid. Bor man vid havet får man underbart väder på sommaren, men dåligt på vintern. Dricker man kaffe blir man pigg för en stund, men sedan trött, allt är relativt. Syftet och budskapet med texten hoppas jag ni förstår: Att samhället här erbjuder fantastiska saker, men har också sina baksidor. Allt kan inte vara perfekt, ett sådant samhälle existerar inte, inte ens här."
Nu går vi över till andra roligare saker!
Apropå vänliga människor, jag blir verkligen bortskämd och väl omhändertagen som ”gäst” här i både huset, bland italienska och även icke-italienska vänner. De bjuder mig på saker och förklarar alltid sakta och med enkla ord så jag ska förstå. De här människorna har verkligen hjärtan gjorda av ädlaste guld och deras gästvänlighet är imponerande. Det finns bara en sak jag skulle vilja säga till alla som jag lärt känna på den här resan, Grazie tutti!
För er som gillar Mozzarella-ost finns inget bättre ställe att åka till än södra Italien. Det finns ett par ställen där man producerar denna kring Salerno, varav Paestum är ett. Eftersom Carmela vet om att jag gillar denna ost hade hon i lördags åkt en tur på ca 10 mil tillsammans med Franco för att inhandla den bästa osten marknaden kan erbjuda. Riktig Mozzarella-ost gjort på riktig buffel-mjölk i södra Italien, det kan man minsann inte köpa på Konsum hemma i Sverige.
- Buonissima! Sa Carmela om smaken.
Då kan ni gissa er till vad jag tyckte. Spana in bilden längre ned med ”i pomodorini e la mozzarella”, som vi åt igår. Detta är en mycket enkel men otroligt god rätt. Hacka småtomater, tillsätt salt, oregano och olivolja så är det klart. Enklare, nyttigare och godare får man leta efter.
Här kommer två bilder, den ena med gårdagens första tallrik, den andra med en härlig från havet.
A mercoledi
Gio.
Festen för Anna och julpynt i Vila Comunale
SALERNO – Venerdi, 6 novembre
Buongiorno
Jag står för mitt ord, ni får ett riktigt långt inlägg från festen i onsdags. Håll i er, nu kör vi!
Festen ja, vilket otroligt härlig upplevelse. Tyvärr mina vänner har jag inga bilder från festen, kameran var kvar hemma i huset. Bilder kommer däremot på julpyntet i Villa Comunale, den stora parken precis bredvid skolan.
För ca två veckor sedan fick jag en förfrågan från Carmela och Franco om jag ville följa med på en födelsedagsfest för en släkting till dem. Naturligtvis kunde jag inte tacka nej till detta erbjudande, jag vill ju uppleva så mycket italiensk kultur som möjligt när jag är här. Festen var för Anna Paula, en tjej som fyllde 18 år och naturligtvis skulle detta firas med buller och bång. Jag hade föreställt mig en fin middag på restaurangen här i kvarteret med familjen och släktingar från alla håll. Så såg det till en början ut då folk började trilla in. Tur i oturen var kanske att jag precis innan vi åkte till festen lärde mig säga ”Grattis!” på italienska. För när väl födelsedagsbarnet kom in i restaurangen (hon kom sist av alla) fångade Carmela upp henne och skulle presentera mig, första av alla. Först märkte jag ingenting, eftersom jag stod och pratade med en annan dam. Plötsligt känner jag bara hur någon rycker mig i armen och vill mig något, det är Carmela som skall presentera främlingen från norr för födelsedagsbarnet. När jag vänder mig om blir jag helt häpen och tappar i princip hakan. Framför mig står en kvinna som mer eller mindre ser ut som en riktig prinsessa med halvlång ljusblå klänning, blont, lysande hår och vacker som få. Naturligtvis glömmer jag bort att säga grattis i första ögonblicket, men jag kommer på mitt misstag och vi hälsar med ett handskak och kindpussarna som alla använder här, minst en puss på vardera kind. Så hälsar man på alla, till och med herrarna använder sig utav kindpussarna när man hälsar på varandra vid finare tillfällen.
Efter detta slår vi oss ner vid borden för att invänta maten. Maten som består av tilltugg i alla dess former. Brödbitar med tomater, aubergine, sallader, en stor tårta med Parma-skinka och mycket, mycket mer. Festen är i full gång och det börjar ösa in ungdomar till festen, antagligen kompisar till Anna. Mina kamrater för kvällen blir Carmine, Angela och Adriana, där Angela och Adriana är släktingar till Franco och Carmela, och Carmine pojkvän till Angela. De introducerar mig för vänner, berättar om livet i Salerno och tar i stora drag hand om främlingen. Just ”främlingen” blev jag faktiskt introducerad som nästan hela kvällen, ett ord jag inte gillar men får anpassa mig till.
Musiken dunkar och folk dansar. Inte bara unga, likväl försöker några äldre herrar minnas och återuppleva de där dagarna när de kanske var kungar på dansgolven i Salerno, det är härligt att se tycker jag. Sedan blir det tårta och fotografering. Anna framför tårtorna med alla dess våningar, sång och fotografering i ca 20 minuter. Dessutom blev det ett kort för mig med födelsedagsbarnet, tillsammans med Carmela och Franco. Att ”främlingen” skulle få vara med på bild var något jag inte hade räknat med. Tårtan smakade riktigt bra, och till desserten serverades det också en typisk italiensk specialitet, svampformade kakor fyllda med kakao och vaniljkräm. Efter tårtan var det dags för ett alldeles speciellt ögonblick, nämligen dansen med fadern. Disco-ljusen och ”dunka-dunka”-musiken försvann och ersattes med lugn musik. Denna dans de utförde skulle jag vilja beskriva som en ”tryckare”, en dans man dansar på disco när man är liten, där man håller om varandra och med små steg rör sig sakta på dansgolvet. Kanske skulle man också kunna dra en slags parallell med dansen som bruden alltid gör med sin far på ett svenskt bröllop, eftersom Anna dansar med sin far och nära släktingar.
Det här var något jag aldrig skådat förut, men tydligen var det ett väldigt viktigt moment i firandet. För att inte tala om vad som kom efter detta, en video som var som ett slags kollage över Annas ännu 18-åriga liv. Kollaget var riktigt fint och lägg till Eros Ramazzottis mästerverk ”Piú bella cosa” som gjorde stämningen underbar i lokalen. Just denna kväll kändes det nästan som Anna var den där saken som Eros sjöng om, "Piú bella cosa non c'é" betyder ju faktiskt rent ordalagt översatt "vackrare sak finns inte", även om "sak" är fel ord att använda.
Sedan dröjer det inte ens en kvart innan festen tar slut helt plötsligt. Lamporna tänds, musiken tystnar och folk börjar dra på sig jackorna. Klockan är ändå 01:15 en onsdag, jag tror det räckte för de flesta med festandet vid denna tidpunkt. Sammanfattningsvis kan jag inte säga annat än jag är nöjd med kvällen, jag har träffat nya vänner och fått vara med på en sprakande härlig fest.
Julpyntet är i full gång här i Salerno. Igår invigdes årets julpynt i Vila Comunale, den stora parken som är belagd precis bredvid skolan. Buskar och träd dekorerade med ljusslingor i olika färger och en stor fe full med lampor i turkost sken. Salerno sägs vara riktigt vacker under jul, men tydligen skall Napoli vara ett snäpp värre, lita på att det blir att besöka. Bilderna från igår blev lite suddiga, hoppas ni ursäktar.
Från Salerno önskar jag er där hemma en buona fine settimana!
Ciao
Gio.
Il soule
Ciao
Vilken härlig dag i solens sken. 20 grader och strålande solsken, vad mer kan man begära en torsdag i november. Igår ägde ju den stora födelsedagsfesten rum för Anna Paula, en släkting till familjen som fyllde 18 år. Snacka om fest för både gamla som unga som samtidigt innehöll massvis med italienska traditioner, som för mig är lite svåra att förstå. En längre rapport om födelsedagsfesten får ni imorgon.
Det blev en dag längs havet idag, för att njuta av solen och känna doften och vinden av havet som slog mot klipporna, härligt!
A domani
Ciao
Onsdag morgon i Salerno
SALERNO – Mercoledi, 4 novembre
Buongiorno
Onsdag morgon i Salerno, vädret svänger fort här. Förra veckan var det sol varje dag, igår var vädret inget vidare och idag är det hyfsat. Regnskurar kommer och går och molnen ligger tätt packade. Mörkret kryper fram runt fem-sex tiden och lägger sig som ett svart täcke över bukten. Usch, jag vill ha augusti-september-väder med sol och härliga temperaturer runt 30 grader. Jag tror jag får vänta ett bra tag innan det blir riktigt varmt igen, i alla fall tills april.
Gårdagens lektion bjöd på en lite annorlunda aktivitet. Nu var det dags att lära känna det italienska köket och baka Tiramisu. Denna italienska efterrätt som består av, kakor, kaffe, socker, ägg och kakao är mycket populär och smakar riktigt bra. Med största sannolikhet finns denna att beställa in på många svenska restauranger, men att ha ätit Tiramisu både hos en italiensk familj och på en fin restaurang är en bra erfarenhet, det är verkligen något jag rekommenderar.
Ikväll väntar en festmåltid på restaurang ”Quasi in porto” (nästan i hamnen) inte långt från skolan. Anledningen till denna festmåltid är att en släkting till familjen fyller år, och denna släkting är en tjej på 18 år. Naturligtvis skall detta bli kul, men saken är sådan att jag inte vet vad för present jag skall köpa. Därför får jag ge mig ut efter klockan fem då affärerna öppnar och hitta något som passar. Något typiskt svenskt skulle jag vilja köpa, dock är det lite svårt. Jag tror vi skall till restaurangen vid 21:30, men med italienarnas tidsuppfattning vet man aldrig riktigt. Det enda man kan lita på är att de är sena och nästan aldrig i tid. Säger jag till någon italienare exempelvis:
- Vi ses 14:30 vid fontänen!
Personen i fråga kommer med största sannolikhet att anlända vid 14:50 som tidigast, men det är väldigt olika på personer. Ibland är det riktigt irriterande med sena ankomster, men det är en vanesak man lär sig.
Jag skulle mycket gärna vilja ha feedback till bloggen av er som läser. Svara gärna på frågorna jag skrivit nedan som en kommentar, om Du har tid och lust. Svarar Du på frågorna gynnar det mig, bloggen och i slutändan er läsare.
Vad är bra/mindre bra?
Vad vill Du läsa mer/mindre om?
Är inläggen korta/lagom/långa?
Du som följer bloggen och läser regelbundet, skriv gärna en kommentar med namn, det räcker om fältet är tomt, bara jag får veta vilka som läser. Toppnoteringen under en dag på bloggen är 23 unika besökare och över 40 sidvisningar, så jag vet att ni är några i alla fall.
Nu avslutar jag med en härlig sommarbild från Amalfi, just bara för att jag längtar efter varma temperaturer och sol, hoppas ni också gör det när ni ser bilden.
Ha en bra dag allihopa, vi hörs på fredag.
Buona giornata tutti, ci sentiamo a venerdi!
Gio.
Hälften kvar
SALERNO - Lunedi, 2 novembre
Helgen fortsatte med härligt solsken och sköna temperaturer i Salerno. Oktober är till ändå och idag är det den andra november. Idag har jag precis passerat hälften av den tid jag skall tillbringa här i Salerno. Sex veckor har jag nu varit här, och ytterligare lika många väntar innan resväskan skall börja packas.
Helgen har varit både lugn och bjudit på aktiviteter. I fredags var jag ute med de svenska tjejerna och två syskon till en utav de svenska tjejerna som är på besök här i Salerno tills imorgon. I lördags var vi på en Halloween-fest med massa italienare, en härlig upplevelse.
Igår blev liksom förra söndagen en lugn dag på en bar i fotbollens tecken. Naturligtvis fick jag också rapport om hur det gick i Allsvenskan, och kanske är jag glad över att slippa se tidningsrubriker om detta imorgon, här i Italien är det ingen som bryr sig det minsta. Däremot är IFK Göteborg det enda svenska lag italienarna känner till, en liten tröst för oss fiskrensare i alla fall.
I lördags kväll var det stora rubriker på tv-nyheterna om ett maffia-mord i Neapel. På övervakningskamerorna som fanns i baren där mordet ägde rum såg man hur en kille går in i baren och skjuter en man i nacken. Därefter går han med helt vanliga steg ut ur baren och sticker iväg. Jag fattade det som att man grep honom ganska fort, men folk i trakterna kring Neapel vet sina rutiner när det gäller att prata med tv efteråt. Ingen vill vara med i tv, ingen vill vittna och ingen vill säga någonting, alla håller sig bara undan. Man vill inte ha någonting med det att göra och man vill inte synas i samma sammanhang. Håller man livet kärt gör man bäst i att knipa käft, det vet napolitanarna om. Däremot är det inte direkt så tacksamt jobb att vara mordutredare när ingen vill vittna.
Antonio Bassolino som är borgmästare i Neapel sägs vara en person som har kontakter med maffian. Politiker är goda kontakter för mafiosi, och mafiosi är bra för politiker, man kan ju på så vis köpa röster. Camorran (namnet på maffian i Neapel) och alla dess familjer och klaner är företagsimperium uppbyggda så proffsigt och med så stor ekonomisk vinst på så mycket produkter så vi inte kan förstå.
Tack vare dem kan jag här i Salerno eller Neapel köpa exakta kopior av Nike-skor för € 10-15, garanterat importerade från Kina. Det är ett olikt samhälle från det svenska jag lever i, där mannen som styr det här landet hur han vill heter Silvio Berlusconi och i svenska tidningar beskrivs som en pajas.
Ibland gör man nog bäst i att inte tänka på allt det där och istället fokusera på att lära sig italienska, njuta av pizzorna och mozzarellan.
Buona giornata
Gio.
Om frukt och grönsaker
SALERNO – 30 ottobre
Buon giornoHur är det med förberedelserna inför Halloween där hemma? Kryllar det av pumpor och häxor i gathörnen?
Det gör det i alla fall inte här. Salernos invånare verkar inte bry sig överdrivet mycket om allhelgona helgen, i alla fall inte som jag uppfattar det. Att det är sista dagarna i oktober är det svårt att tänka sig nu. Solen skiner och temperaturen ligger runt 20 grader. Mandarinerna börjar så smått skördas här nere i Kampanien nu.
Denna vinterfrukt som är så populär hemma i Sverige är något som ger otroliga skörder i trakterna runt Salerno. Om de mandarinerna ni köper på Ica eller Konsum är härifrån vet jag inte, men denna region borde vara väldigt känd för Ica- och Konsumhandlare.
När jag väl kommer hem till Sverige tror jag att jag kommer sakna många saker. Skall jag rabbla allt blir det här ett långt inlägg, men jag håller mig till ämnet frukt och grönsaker. Närheten och de lokalproducerade frukterna och grönsakerna är något man är bortskämd med i en stad som denna (jag tror faktiskt aldrig jag ätit så mycket grönsaker och frukt som jag gör nu). Marknaden erbjuder ett sådant stort utbud som gör en liten plastkartong med ”Cocktail”-tomater på Ica helt löjlig och värdelös. Innehållet i denna lilla plastkartong är säkerligen fraktat genom halva Europa i lastbil eller flyg och har med största sannolikhet också stått antal timmar på ett lager och i butik innan tillagning.
Tomaterna man kan köpa på marknader och i butiker här håller en helt annan klass. De är stora, otroligt söta, närproducerade och väldigt billiga. För vad man betalar i Sverige för en plastkartong med ”Cocktail”-tomater får man nästan uppemot kilot här. Skörderna är otroligt stora, vilket gör att priset sjunker med ett antal kronor. Inte konstigt att man kan laga fantastisk mat när råvarorna är så fräscha och goda. För dem som tycker det är tråkigt att laga mat i Sverige skulle jag varmt rekommendera en matlagningskurs här i södra Italien. Bara att göra en sådan enkel rätt som ”insalata di pomodori” (tomater i olivolja, mozzarella, oregano, basilika,) gör allt mycket roligare i köket och glöm den där torra blodpuddingen.
Även om jag berömmer italiensk mat mycket här på bloggen är svensk mat i jämförelse inte helt värdelös. Maurizio, en vän till Franco som jag träffade igår berömde faktiskt oss svenskar för underbar mat. Tillsammans med frugan hade han varit på Ikea i Neapel och käkat köttbullar med potatis (polipette con patate) och tyckte det var riktigt gott. Någon slags ost hade han också köpt, jag undrar om det kan vara Västgötaost eller något i den stilen. Han gillade det i alla fall, vilket var kul att höra.
När vädret varit som de senaste dagarna är det helt underbart att gå längs Salernos strandpromenad ”il lungomare”. Så fort det är sol, drar sig folk hit till havet för att njuta av solen och närheten till havet. Igår stannade folk till och kikade på en kille som satt nere vid vattnet. Han fiskade med någon slags lina, och fångsten idag var två fina bläckfiskar. Borta vid badstranden såg jag också något som är helt otänkbart nu i slutet av oktober, nämligen folk som badar. Naturligtvis var detta turister, (antagligen tyska) för det finns inte en italienare i hela Kampanien som badar efter september. Italienarna klär gärna på sig så mycket vinterkläder som möjligt, dunjackorna och mössorna duggar faktiskt tätt redan nu, även fast det är varmt. Här i huset sitter Franco med filt och är fullt påklädd när han kikar på tv, samtidigt som turisterna badar… mamma mia vilken härlig kulturkrock.
Jag är riktigt glad att det är andra svenskar här på skolan. Visserligen är jag här för att lära mig prata italienska, men ibland är det härligt att bara kunna växla över till svenska (eller värmländska) och kunna göra sig riktigt förstådd hos någon, vilket ännu är svårt hos familjen. Ordet ”töligt” måste vara typiskt värmländskt, ingen av de svenska tjejerna förstår det i alla fall.
Pepparkakorna jag inhandlade till hushållet här försvann väldigt fort. Jag tror nästan hela paketet gick åt i fredags och de var väldigt omtyckta. Eftersom Ikea i Neapel antagligen är det enda ställe där dessa går att köpa föreslog jag för Carmela att vi kanske kunde baka pepparkakor. Därför efterlyser jag nu ett recept till pepparkaksdeg, om nu alla ingredienser går att inhandla här i Salerno vilket jag är lite osäker på. Hör av er om ni har ett recept till pepparkaksdeg.
Dessutom bifogar jag en bild från den härliga familjemiddagen vi hade här för några veckor sedan, med Carmela, Franco, Antionio och Ursula på bild. Carmela och Franco som är längst till höger och bredvid mig på bilden är min värdfamilj. Ursula är en kär arbetskamrat till Carmela, och Antonio är hennes make. Antonio har varit Carabinieri med titeln "Colonello" vilket är bland de högsta och finaste titlarna man kan ha som Carabinieri. Jag tror "Capitano" är den enda som är högre i skalan för Carabinieris. För den som inte känner till Carabinieri, är det en slags militärpolis här i Italien som inte har någon motsvarighet i Sverige, möjligen SÄPO, men den jämförelsen är heller inte helt rätt.
Ciao
Gio.
