Fina minnen
SALERNO - Lunedi, 7 dicembre
Hösten 2009 kommer alltid finnas i mina minnen som en speciell tid. Den första hösten då jag var fri att leva livet på egna villkor och göra vad jag ville. Resultaten blev en resa till södra Italien för att studera italienska och lära känna det syditalienska samhället och livet. Jag har haft en fantastisk höst, annat går inte att säga där jag kom hit med två resväskor och en vilja att lära mig tala ett nytt språk. Jag hade ingen vän, inga språkkunskaper i italienska med med vetskapen om att en familj väntade mig i Salerno lyckades jag pricka rätt tåg till södern och till slut hamna rätt. De första dagarna var nog bland de jobbigaste jag upplevt på riktigt länge. Psykiskt jobbigt. Att leva i ett samhälle där man inte förstår ett språk måste vara bland det värsta som finns. Att bli så utesluten och så oförstådd unnar jag ingen människa att vara. Som tur var fanns Janet i samma hushåll som mig, en kanadensisk dam som pratade ritkigt bra italienska och dessutom kunde jag ju prata engelska med henne. Lättnaden som jag kände när Janet började prata engelska med mig var som ett piano lyftes bort från mina axlar, det var verkligen en befrielse.
Idag började min sista skolvecka på Accademia Leonardo och på lördag åker jag tåg genom nästan hela Italien till modehuvudstaden Milano. Två dagar senare och ungefär vid den här tidpunkten om en vecka har jag landat i Sverige. Det är med andra ord dags att sammanfatta äventyret här i Salerno som har bjudit på så mycket gott och så mycket lärorika saker så jag inte vet vart jag skall börja. För att inte tala om alla härliga människor jag lärt känna. För att minnas tiden här i Salerno tänkte jag lägga ut lite bilder från den första tiden, de här nedan är från min andra dag i Salerno, 22 september då jag och David (engelsmannen) var i Vietri och badade. Då förstår ni genast att det är ett bra tag sedan, att bada nu är lika otänkbart för en italienare som att ha kebabkött på pizza eller ketchup på pasta. När vi ändå är inne på det finns det ganska mycket olika regler i det italienska köket som vi där hemma bryter mot, den som vill veta reglerna berättar jag gärna när jag kommer hem.
Nåväl, här kommer bilder från min andra dag i underbart vackra Vietri sul mare, en by där jag gärna skulle ha ett hus. När jag ser de här bilderna minns jag detta som det vore igår, men det är nästan tre månader sedan. Den 22 september i Vietri var en varm dag (29-30 grader) där havets temperatur var så skön så man skulle kunnat bada
hela natten. Porslin från just Vietri är väldigt speciellt och dessutom finns ett museum som jag dock inte besökt.
Helgen har bjudit på en härlig fest vi hade i lördags och dessutom en tur till Neapel igår som jag tänkte skriva lite om på onsdag (igår var verkligen en dag jag vill glömma så fort som möjligt).
A mercoledi
Hösten 2009 kommer alltid finnas i mina minnen som en speciell tid. Den första hösten då jag var fri att leva livet på egna villkor och göra vad jag ville. Resultaten blev en resa till södra Italien för att studera italienska och lära känna det syditalienska samhället och livet. Jag har haft en fantastisk höst, annat går inte att säga där jag kom hit med två resväskor och en vilja att lära mig tala ett nytt språk. Jag hade ingen vän, inga språkkunskaper i italienska med med vetskapen om att en familj väntade mig i Salerno lyckades jag pricka rätt tåg till södern och till slut hamna rätt. De första dagarna var nog bland de jobbigaste jag upplevt på riktigt länge. Psykiskt jobbigt. Att leva i ett samhälle där man inte förstår ett språk måste vara bland det värsta som finns. Att bli så utesluten och så oförstådd unnar jag ingen människa att vara. Som tur var fanns Janet i samma hushåll som mig, en kanadensisk dam som pratade ritkigt bra italienska och dessutom kunde jag ju prata engelska med henne. Lättnaden som jag kände när Janet började prata engelska med mig var som ett piano lyftes bort från mina axlar, det var verkligen en befrielse.
Idag började min sista skolvecka på Accademia Leonardo och på lördag åker jag tåg genom nästan hela Italien till modehuvudstaden Milano. Två dagar senare och ungefär vid den här tidpunkten om en vecka har jag landat i Sverige. Det är med andra ord dags att sammanfatta äventyret här i Salerno som har bjudit på så mycket gott och så mycket lärorika saker så jag inte vet vart jag skall börja. För att inte tala om alla härliga människor jag lärt känna. För att minnas tiden här i Salerno tänkte jag lägga ut lite bilder från den första tiden, de här nedan är från min andra dag i Salerno, 22 september då jag och David (engelsmannen) var i Vietri och badade. Då förstår ni genast att det är ett bra tag sedan, att bada nu är lika otänkbart för en italienare som att ha kebabkött på pizza eller ketchup på pasta. När vi ändå är inne på det finns det ganska mycket olika regler i det italienska köket som vi där hemma bryter mot, den som vill veta reglerna berättar jag gärna när jag kommer hem.
Nåväl, här kommer bilder från min andra dag i underbart vackra Vietri sul mare, en by där jag gärna skulle ha ett hus. När jag ser de här bilderna minns jag detta som det vore igår, men det är nästan tre månader sedan. Den 22 september i Vietri var en varm dag (29-30 grader) där havets temperatur var så skön så man skulle kunnat bada
hela natten. Porslin från just Vietri är väldigt speciellt och dessutom finns ett museum som jag dock inte besökt.
Helgen har bjudit på en härlig fest vi hade i lördags och dessutom en tur till Neapel igår som jag tänkte skriva lite om på onsdag (igår var verkligen en dag jag vill glömma så fort som möjligt).
A mercoledi
Kommentarer
Trackback
