Helgen på Cilentokusten, del I
Vilken härlig helg jag lagt bakom mig. En helg fylld med äventyr ute på landet på Cilentokustens nationalpark. I lördags var vi ju i Controne och besökte bön-festen, en riktigt härlig upplevelse. Vid 15-tiden i lördags lämnade vi Salerno för en helg ute på vischan med folkfest som motiv. Dealen var sagd som så att vi skulle jobba och servera mat och vin istället för att betala för resan. När vi anlände till Controne en timme från Salerno var vi nog alla förväntningsfulla och hoppades på en spännande kväll. Det började med att vi fick lasta vindunkar och börja förbereda lanternan för folkfest. Sagt och gjort och sedan väntade vi bara på att pastan skulle bli klar. Kön växte utanför dörren och ryktet om att det var svenskar som jobbade bakom disken gjorde känslan för italienarna ännu mer festlig. Att ha blont hår är inte överdrivet vanligt här, därför väcker min kalufs ofta uppmärksamhet. En farbror blev nog nästan lite häpen att det fanns killar med blont hår.
- Du har ju blont hår, vad har du gjort med det? Frågade han nyfiket.
- Eh, jag är svensk, svarade jag.
- Jaha, har alla blont hår i Sverige?
- Nej inte alla, men många.
Nåväl, kvällen gick vidare och jag fick en liten rast för att kika på festen och smaka på de olika godsakerna som erbjöds. Fikon, speciellt bröd, glass, kakor och naturligtvis massa olika sorter av pasta med bönor. Visst blev jag imponerad av maten, men feststämningen blev för mig en häftigare upplevelse denna kväll än de olika smakerna. De härliga danserna på torgen där nästan alla dansar, gamla som unga och ingen skäms riktigt för vad man gör. Hade det varit i Sverige hade alla bara stått och tittat på, rädda för att göra bort sig inför andra. Folkmusiken och danserna höll till på en speciell liten piazza där danserna och musiken verkligen var speciell. Typisk folkmusik med dragspel som basinstrument och kastanjetter som de dansande damerna hade i händerna. Tillsammans skapade det en inramning som verkligen var häftig att uppleva, samtidigt som jag tänkte för mig själv att det här är antagligen det närmaste jag kommer syditaliensk folkkultur; en liten sagoby uppe bland bergen så långt ifrån modehusen i Milano och de kostymklädda politikerna i Rom man kan komma. Denna sprakande härliga folkfest är absolut ett minne för livet, jag önskar ni också hade beskådat detta.
Imorgon kommer en rapport om söndagens äventyr där vi hade med en kamera och kameraman utan tvekan kunnat spela in ett nytt avsnitt av "Solens mat". Återkommer om det imorgon, nu slänger jag ut några bilder från landskapet kring Controne här nedan eftersom jag tyvärr inte har några bilder från själva festen.
A domani
