JITALIA

SALERNO - Venerdi, 27 novembre

Jag vet inte hur kända italienska bilar är hemma hos gemene man hemma i stugorna, men att den klassiska sportbilen Ferrari (en riktig Ferrari är naturligtvis röd) är italiensk har väl inte undgått många. Ferrari-bilar är kanske mer vanligt att se på affischerna i pojkrummen eller i små godispåsar på Ica än på de svenska gatorna, 
men från och med i måndags kan jag tillägga till min meritlista att jag även besökt en Ferrari-butik i Italien. Dessa miljon-leksaker är liksom i Sverige inget man ser var dag på gatorna i Salerno, men säkerligen är de mer vanliga i norr. I måndags tog jag bussen till Salernos industriområde där Ferrari-butiken är belagd och jag kan väl säga som så att det kliade lite i fingrarna på mig när jag såg dessa underbara bilar. Att köra bil är något jag inte gjort på snart 10 veckor, men det är verkligen något jag saknar. Skulle jag få köra en Ferrari skulle jag nästan kunna klippa körtkortet i två delar sedan, jag har ju i sådana fall kört världens bästa bil, vad har jag mer att uppnå med bilkörande?

Lacken på dessa monsterbilar glänste så jag trodde linsen i kameran skulle bländas, men tack och lov funkar den forfarande. Antagligen putsas de här bilarna en gång om dagen (om inte oftare) med något slags medel så lacken går att spegla sig i. Pappa Anders känner säkerligen till konsten om att putsa bilar. Skulle vår Volkswagen Passat hemma se ut så här i lacken när jag kommer hem tappar jag nog hakan, då får du jobba hårt farsan!

Någonstans har jag också läst att italienska bilar är gjorda för att undvika en olycka, medan tyska och svenska är gjorda för att tåla en olycka. Jag tror det ligger något i det där, strömlinjeformningen på de här bilarna är skrämmande.  Den första bilden här är en bil med nästan en F1 motor, tyvärr vet jag inte exakt antal hästkrafter.

Imorn bär det av mot en stor bön-fest söderut mot Cilento-kusten. Leonardo som anordnar resan för oss har lovat 6-7 olika rätter med pasta och bönor, det tror jag blir bra.

Nu tar jag helgen