JITALIA

SALERNO – 30 ottobre

Buon giorno
Hur är det med förberedelserna inför Halloween där hemma? Kryllar det av pumpor och häxor i gathörnen?
Det gör det i alla fall inte här. Salernos invånare verkar inte bry sig överdrivet mycket om allhelgona helgen, i alla fall inte som jag uppfattar det.  Att det är sista dagarna i oktober är det svårt att tänka sig nu. Solen skiner och temperaturen ligger runt 20 grader. Mandarinerna börjar så smått skördas här nere i Kampanien nu.
Denna vinterfrukt som är så populär hemma i Sverige är något som ger otroliga skörder i trakterna runt Salerno. Om de mandarinerna ni köper på Ica eller Konsum är härifrån vet jag inte, men denna region borde vara väldigt känd för Ica- och Konsumhandlare.

När jag väl kommer hem till Sverige tror jag att jag kommer sakna många saker. Skall jag rabbla allt blir det här ett långt inlägg, men jag håller mig till ämnet frukt och grönsaker. Närheten och de lokalproducerade frukterna och grönsakerna är något man är bortskämd med i en stad som denna (jag tror faktiskt aldrig jag ätit så mycket grönsaker och frukt som jag gör nu). Marknaden erbjuder ett sådant stort utbud som gör en liten plastkartong med ”Cocktail”-tomater på Ica helt löjlig och värdelös. Innehållet i denna lilla plastkartong är säkerligen fraktat genom halva Europa i lastbil eller flyg och har med största sannolikhet också stått antal timmar på ett lager och i butik innan tillagning.

Tomaterna man kan köpa på marknader och i butiker här håller en helt annan klass. De är stora, otroligt söta, närproducerade och väldigt billiga. För vad man betalar i Sverige för en plastkartong med ”Cocktail”-tomater får man nästan uppemot kilot här. Skörderna är otroligt stora, vilket gör att priset sjunker med ett antal kronor. Inte konstigt att man kan laga fantastisk mat när råvarorna är så fräscha och goda. För dem som tycker det är tråkigt att laga mat i Sverige skulle jag varmt rekommendera en matlagningskurs här i södra Italien. Bara att göra en sådan enkel rätt som ”insalata di pomodori” (tomater i olivolja, mozzarella, oregano, basilika,) gör allt mycket roligare i köket och glöm den där torra blodpuddingen.

Även om jag berömmer italiensk mat mycket här på bloggen är svensk mat i jämförelse inte helt värdelös. Maurizio, en vän till Franco som jag träffade igår berömde faktiskt oss svenskar för underbar mat. Tillsammans med frugan hade han varit på Ikea i Neapel och käkat köttbullar med potatis (polipette con patate) och tyckte det var riktigt gott. Någon slags ost hade han också köpt, jag undrar om det kan vara Västgötaost eller något i den stilen. Han gillade det i alla fall, vilket var kul att höra.

När vädret varit som de senaste dagarna är det helt underbart att gå längs Salernos strandpromenad ”il lungomare”. Så fort det är sol, drar sig folk hit till havet för att njuta av solen och närheten till havet. Igår stannade folk till och kikade på en kille som satt nere vid vattnet. Han fiskade med någon slags lina, och fångsten idag var två fina bläckfiskar. Borta vid badstranden såg jag också något som är helt otänkbart nu i slutet av oktober, nämligen folk som badar. Naturligtvis var detta turister, (antagligen tyska) för det finns inte en italienare i hela Kampanien som badar efter september. Italienarna klär gärna på sig så mycket vinterkläder som möjligt, dunjackorna och mössorna duggar faktiskt tätt redan nu, även fast det är varmt. Här i huset sitter Franco med filt och är fullt påklädd när han kikar på tv, samtidigt som turisterna badar… mamma mia vilken härlig kulturkrock.

Jag är riktigt glad att det är andra svenskar här på skolan. Visserligen är jag här för att lära mig prata italienska, men ibland är det härligt att bara kunna växla över till svenska (eller värmländska) och kunna göra sig riktigt förstådd hos någon, vilket ännu är svårt hos familjen. Ordet ”töligt” måste vara typiskt värmländskt, ingen av de svenska tjejerna förstår det i alla fall.

Pepparkakorna jag inhandlade till hushållet här försvann väldigt fort. Jag tror nästan hela paketet gick åt i fredags och de var väldigt omtyckta. Eftersom Ikea i Neapel antagligen är det enda ställe där dessa går att köpa föreslog jag för Carmela att vi kanske kunde baka pepparkakor.  Därför efterlyser jag nu ett recept till pepparkaksdeg, om nu alla ingredienser går att inhandla här i Salerno vilket jag är lite osäker på. Hör av er om ni har ett recept till pepparkaksdeg.

Dessutom bifogar jag en bild från den härliga familjemiddagen vi hade här för några veckor sedan, med Carmela, Franco, Antionio och Ursula på bild. Carmela och Franco som är längst till höger och bredvid mig på bilden är min värdfamilj. Ursula är en kär arbetskamrat till Carmela, och Antonio är hennes make. Antonio har varit Carabinieri med titeln "Colonello" vilket är bland de högsta och finaste titlarna man kan ha som Carabinieri. Jag tror "Capitano" är den enda som är högre i skalan för Carabinieris. För den som inte känner till Carabinieri, är det en slags militärpolis här i Italien som inte har någon motsvarighet i Sverige, möjligen SÄPO, men den jämförelsen är heller inte helt rätt.