Full rulle.....
ROMA - 22 november
Pohh, de senaste dagarna här i Rom har det verkligen vart fullspäckat schema. Jag beklagar den mindre aktiva bloggen men ibland räcker inte tiden till. Inte för att jag har så mycket plikter att göra, men kanske är det här den bästa tiden i mitt liv så jag försöker att roa mig så mycket det går. Självklart saknar jag underbara vänner och familj hemma men mitt motto är att alltid försöka se framåt och le åt livet vart man än är. Att hitta ett helt nytt liv i en helt ny stad där jag inte kände någon var en stor utmaning från början. En utmaning som jag tror många räds. Men det underbara med att resa någonstans på egen hand är verkligen att man har ALLT att vinna:
Efter ca två månader har jag snappat upp en italienska som ofta är mer korrekt än en italienare i min ålder använder, tack vare noggranna lärare på Accademia Leonardo i Salerno. Jag har träffat många vänner och att lära känna nya människor är något som verkligen har en charm. Jag har vunnit mycket, men något som jag ofta tänker på hur brutalt viktigt det är i livet är det vännerna och människorna runtomkring dig. Utan dem är man ingenting, verkligen ingenting. Tack till alla. Ingen nämd, ingen glömd.
När jag räknar på hur många kvällar jag vart hemma den senaste veckan så får jag enbart ihop en enda, som var lördagen då jag verkligen var tvungen att vila. Annars såg schemat ut så här;
Torsdag - Lektion, plugg under dagen. Utgång kvällen, hemma ca 04:00
Fredag - Lektion under dagen, Utgång kvällen, hemma ca 05:30
Lördag - Inhandling av käk under dagen plus plugg, hemmakväll.
Söndag - Tvätt, städning under dagen, match Olimpico kvällen, hemma ca 23:45
Måndag - Lektioner hela dagen, utgång kvällen, hemma ca 05:00
Tisdag - Lektioner hela dagen, kolla fotboll med en polare, hemma ca 23:30
Onsdag (idag) - Lektion, plugg under dagen, utgång kvällen, hemma ca 23:30
Men oroa er inte för mig, även om jag förutsätter att min ömma moder rynkar på ögonbrynen när hon ser klockslagen för hemkomster så lever jag och mår helt underbart. Livet går fort när man har kul och veckorna fullständigt springer ifrån oss. Självklart säger kroppen nej vid en gräns men än så länge är jag inte mer än 21 år (snart 22, även åren springer ifrån oss) och känner att jag har "mycket att ge" fortfarande om ni tolkar mig rätt….. ;)
Ni återgår jag till studerandet….. Ikväll Milan-Barcelona.
A presto!!
