JITALIA

ROMA - 8 oktober

Imorn söndag den 9 oktober firar jag fyra veckor här i Italien. Den första månaden har passerat fortare än jag kunnat föreställa mig. Den första tiden i Salerno var en helt underbar tid, i Salerno känner jag mig alltid som hemma och har lärt känna många nya människor. Men tiden i Salerno bjöd mig också på minnen som jag sent kommer glömma; mitt första katolska bröllop samt min första resa till Sicilien.

Som ni säkert vet säger bilder mer än tusen ord, just därför tänkte jag blicka tillbaka lite till dessa ögonblick och låta bilderna säga sitt.

Bröllopet för Rosanna och Giovanni som ägde rum den 18 september i Salerno (vigseln) och Paestum (festen). I denna bild eskorterar kusinen Rosanna till kyrkan, då hennes far avlidit för ett par år sedan.

Vigselakten.

Il primo piatto, mezzo maniche con gamberetti e sugo. (Mezze maniche är pastasorten och till detta serverades räkor och därtill tillhörande sky).

Sicilia - 23-26 september

Som om inte det vore nog har jag ett gäng bilder från Sicilien som jag tänkte lägga upp. Till Sicilien åkte vi 15 personer i en mini-buss, ända från Salerno till Bagheria som ligger ca 15 km från Palermo. Normalt sett är inte packutrymmet speciellt stort i en minibuss för 15 personer, vilket vi med råga fick känna på under denna resa. Tänk er själva att 15 personer har minst en resväska, då förstår ni själva att det var lite småtrångt i vår kära minibuss.

Men finns det hjärterum finns det stjärterum, italienare är inte direkt ett folk som är rädda att vara närgångna, i alla fall inte i södra Italien, i Milano är det lite en annan grej. Ca 12 timmar tog det att åka från Salerno till Bagheria, där även passagen över havet är inräknad. Ni som trodde att bron mellan Sicilien och fastlandet är på väg att bli klar kan med säkerhet vänta ytterligare 10-20 år innan detta påbörjade bygge står klart. Lokalbefolkningen är inte intresserade av någon bro och här i Italien tar allt väldigt lång tid när det gäller att bygga.

Motorvägen mellan Salerno och Reggio Calabria har tagit säkert 50-60 år att bygga, och den är fortfarande inte klar. Även om tempot inte är speciellt högt så måste man ha i åtanke att i denna terräng är det inte speciellt lätt att bygga. Uddevallabron som många passerar på väg till Göteborg (från norr) är jämfört med många broar i Kalabrien ingenting. Då förstår ni hur kuperat det är i de södra delarna av Kalabrien, den region som är själva fotspetsen på stöveln.

I Villa San Giovanni passerar färjan som tar oss till Sicilien, färjeturen tar inte mer än en halvtimme och avståndet i sundet mellan Messina och San Giovanni är inte speciellt  långt.

Fredagen blir en ganska seg dag i en minibuss, när vi kommer fram till Sicilien är det mörkt och det är svårt att skymta hur naturen på denna ö verkar. Men under denna resa lärde jag även känna släkten på Francos sida, och bland dessa Francos systers barnbarn, Asia. En oerhört pigg och söt liten dam på 6,5 år, som den sista biten i bussen underhöll oss med sång. Bland andra Pippi Långstrumps sång på italienska, efter att jag berättat att det är en svensk saga.

Men lilla Asias favoritsång under denna resa blev otvivelaktigt ett av Italiens mest kända musikstycken nånsin, nämligen Domenico Modugnos "Nel blu dipinto di blu", även känd som musikstycket till en av "Panta Mera"-reklamerna (jag lovar ni känner igen den när ni hör). En sång skriven 1958, men som nått sätt symboliserar det ljuva 1960-talet i Italien när nationen mådde bra mycket bättre än idag. Kolla länken jag lägger ut, kanske är detta videoklipp italiensk stolthet i sitt esså, när två italienska världsartister (Pausini & Ramazzotti) framför kanske landets mest igenkända musikstycke. För mig blev det verkligen en kulturell upplevelse, det bästa av kulturen. Lyssna och njut.

http://www.youtube.com/watch?v=Fps0S2N_N8U&feature=related

På bilden nedan sjunger lilla Asia denna sång på bröllopet, till äran för brudparet och sin morbror som precis svurit att älska i nöd och lust.

Vattnet är helt genomskinligt vid stranden i Porticello.

Slutligen lite mat och dryck. Pesce Spada, eller svärdfisk som det heter på svenska. En siciliansk specialitet, här tillsammans med potatis och apelsinklyftor.

Det godaste vinet jag någonsin druckit, Branciforti - Nero d'Avolo är en mycket välkänd siciliansk vinsort. Ett helt fantastiskt vin, så mjuk smak men en ren njutning. Jag och Andrea som jag också lärde känna på denna resa delade på 1 1/2 flaska. Men ni kan vara lugna, givetvis käkade vi och drack varannat glas vatten.....

Hoppas bilderna var till belåtelse, för mig kommer de alltid vara speciella minnen för livet - jag har trots allt fått lära känna en ny kultur och uppleva saker som få svenskar har fått förmånen att göra. Med andra ord, minnen för livet.

A presto