Om titlar
ROMA - 12 oktober
Ciao tutti,
Solen fortsätter att skina över Rom, söndag och måndag var något svalare medan gårdagen och denna "giornata" har bjudit på behagliga temperaturer. Idag är det ca 25 grader och sol, med andra ord svensk högsommar. För Rom-borna är denna värme inte normal, men skam den som klagar. Dock är det viktigt för italienarna att påpeka att hösten trots allt är här, kortbyxorna ligger i en kartong på väg upp på vinden och den tunna höstjackan har kommit fram.
Oktober är en höstmånad, även om det kan vara varmt. Italienare är på så sätt ett speciellt folkslag, de har uppenbarligen inte samma krav på väder som vi svenskar har. En svensk hade utan tvivel kunnat gå i linne, kortbyxor och flip-flops såsom vädret är nu, vilket skulle vara otänkbart för en tvättäkta italienare.
Varje dag när jag går till skolan ser jag mängder med turister som "trotsar" de italienska normerna om att ha på sig kortbyxor i mitten på oktober och försöker njuta av den härliga ljumna temperaturen. Själv har jag inte packat med så många kortbyxor, dessutom skulle det se lite konstigt ut att äntra lektionssalen i strandkläder. Just den akademiska världen här i Italien lite annorlunda. En värld som utan tvekan är lite finare och andas en annan luft.
Att gå på universitetet är inte någonting som alla ungdomar får möjligheten att göra, universitetsstudier kostar pengar och på ett privat universitet kostar utbildningen desto mer. Vid La Sapienza som är Roms största, statliga universitet ligger ett års studier på uppemot 3000-4000 €, allt beroende på ämnen. På Lumsa pratar vi nästan det dubbla, men å andra sidan rankas Lumsa som bland de bästa universiteten i hela Italien på att utbilda informatörer, bland annat. Allt som oftast är det de italienska studenternas föräldrar som pröjsar utbildningen. Lägg till att många studenter även pluggar två år efter avklarad utbildning, de två åren efter består allt som oftast av en "master"-utibldning, specializzazione - som det heter på italienska.
Något som jag verkligen lagt märke till i den akademiska världen, men såväl det vanliga livet är respekten för titlar. Till exempel tilltalas lärare "Professore, professoressa" som är den maskulina/ feminina titeln på en lärare på universitetsnivå. Men även formen "Lei" som är tredje person i plural är viktig att ha nära till hands. Innebörden är ungefär "Ni" som även användes i det svenska språket för många år sedan. Även lärarna tilltalar elever med "lei"-formen.
Men "Lei" används även i det vanliga livet, att inte "nia" en äldre dam eller herre på gatan skulle anses som en gnutta oartigt. Även en kassörska i snabbköpet kan vara en person att "nia", trots allt är det där med artighet och olika tilltal något extraordinärt man möter på som svensk här nere. På nått sätt är det charmigt, men på ett annat sätt så kan vi konstatera att Italien och Sverige ibland är som natt och dag. Konservatism lever på nåt sätt kvar längre här nere. Titlar existerar inte på samma sätt hemma i trygga Sverige, här skrivs de på breven som skickas till din adress. T. ex "Dottore Antonio Rossi".
Det var allt för idag. A presto.
