JITALIA

Ursäkta om jag lovade er snabb uppdatering här ifrån Rom. Jag bröt mitt löfte men jag kunde inte tacka nej när Marta och Salvatore frågade om jag ville hänga med till Arezzo i Toscana över en dagstur. Vi stack iväg kring 11-tiden igår med förhoppning om att hitta ett schysst ställe att käka på när vi kom fram till Arezzo som ligger ca två timmars bilresa bort. Vi hade helt underbart väder ända från Rom, sol och ca 13 grader. När solen skiner som den gjort sen jag och Salvatore kom tillbaka från Sverige känns januarimörkret och vintern så långt bort, men bland alla saker jag lärt mig under min tid här i Italien är det att det här är verkligen Solens land, även kalla dagar gör det där solskenet stor skillnad.

Arezzo hur som helst, en stad på ca 100 000 invånare i det vackra Toscana som är kanske Italiens mest kända vinregion. När vi anlände dit igår var det som att komma till en svensk småstad, gatorna kolugna, kliniskt rena, lediga parkeringar (som det aldrig finns i Rom) och allt kändes som Norra Europa.

- Nu är vi i Norr grabben, här är allt annorlunda, sa Salvatore när vi gled in i Arezzos centrum.

Typiska Toscanska restauranger lyste dock med sin frånvaro i det som av stans invånare kallades centrum, denna region som inte minst är känd för de generösa köttbitarna som kallas "Fiorentina" som brukar väga uppemot ett kilo. Såsom italienarna är fick vi lite tips av en kille vi träffade på i centrum som ville visa oss ett schysst ställe att käka på. Problemet var bara att stans alla restauranger var stängda och eftersom han inte ville göra oss besvikna tog han med oss nästan stan runt i jakt på en restaurang, snacka om generositet om att visa upp sin egen stad. Säkert en timme guidade han runt oss där i Arezzo.

Till slut hamnade vi på ett ställe där det serverades buffé. Lunchen var slut sedan längesen och för oss att käka fanns det inte mycket kvar. Med hunger upp över öronen valde vi dock att sätta oss ner och käka men med facit i hand hade en enkel pizzabit varit bättre än den buffé vi till slut pröjsade 17 € per skalle för. Kallt käk, rester som sedermera skulle kastas. För första gången någonsin (på totalt mer än 6 månaders tid) i Italien kände jag att vi hade käkat skit för en dyr peng.

- Glöm det där grabben, i Toscana käkar man normalt sett bra mycket godare saker än den där ruttna buffén, sa Salvatore efter vi pröjsat och gått.

Besvikna efter käket tog vi en tur i Arezzos centrum som vi fann riktigt charmigt. Antika byggnader, kullerstensgator och eftersom centrum var avstängt för bilar var centrum mycket lugnt. Jämfört med Rom var det himmelsfrid, tro mig.

Senare framemot kvällningen började folk samlas i centrum, tydligen hade de någon slags lokal fest och parad där varje kvarter av stan hade sin egen fanbärare och färger. Paraden med musik och fanbärare passerade längs gågatorna i centrum och slöt samman allihop nere på ett mindre torg där de utförde en mindre akrobatisk show och orkestrar spelade. Sammantaget mycket charmigt och som icke-italienare är effekten bra mycket mer påtaglig.

Vi passerade även en av de inspelningsplatser i filmen "La vita è bella" (Livet är underbart på svenska) som förmodligen är bland de mest kända italienska filmerna som existerar. Filmen i sig handlar om en judisk familj som under andra världskriget blir skickade till ett koncentrationsläger där pappan i familjen (Roberto Benigni) inbillar sin unga son att hela koncentrationslägret är ett spel där den som samlar flest poäng vinner en pansarvagn. Har ni inte sett den är det hög tid, filmen som sådan skulle förmodligen få den mest okänslige att fälla en tår.

Monumentet vid inspelningsplatsen