JITALIA

ROMA - 4 juni

I helgen var jag alltså iväg med mina franska vapendragare, Clement och Pierre för att hälsa på Chiara, Clements flickvän som bor nära Pesaro. Pesaro kan inte direkt betraktas som ett jättekänt resmål för svenskar, men med endast 20 minuters bilresa till Rimini och med havet mitt i stan är Pesaro absolut rekommenderbart. För er som inte riktigt har koll på geografin är regionen Le Marche, mellan Ancona och Rimini på kusten mot Adriatiska havet. Också väldigt nära Emilia-Romagna där det varit ett flertal jordskalv den senaste tiden.

Adriatiska havet

Jag och Pierre tog tåget från Rom i fredags morse (Clement var redan där sedan ett par dagar tillbaka) och anlände vid 17-tiden. Direkt gick vi på några bärs i solen vid havet. Under kvällen blev det även by-fest i Villa Betti där Chiara jobbar på en bar, förmodligen blev jag den första svensken i denna lilla by som mer kan beskrivas som ett större kvarter än en by. Hur som helst gemytlig.

Lördagen spenderade vi vid en av Villa Bettis två barer, kaffe och prosecco för att sedan bege oss till havet och den årliga öl-festivalen som ägde rum i Pesaro. Ni som aldrig upplevt varma, ljumna sommarkvällar vid havet i Italien har verkligen missat något. Även om Karlstads uteliv lever upp på sommaren går det inte att jämföra med utekvällar här nere. De är magiska och vill aldrig ta slut, jag vet inte hur mycket jag älskar dem.

Söndagen blev en lugn dag i Villa Betti innan tågresan hem till Rom. Att sitta och njuta av lugnet en söndag vid en lokal bar i Italien är också något man bör uppleva. Söndagarna är heliga och grymt viktiga, söndagen är den dag man vilar, tar det lugnt inför veckan och inte gör ett dugg. På nått sätt mer traditionellt heliga än i andra länder.

Hur som helst var det med gråten i halsen över att lämna kusten, havet, Pesaro och den undersköna regionen Le Marche som jag och Pierre precis hann med tåget hem. Clement kom på att han glömt sin plånbok halvvägs in till Pesaro så för honom blev det en söndagskväll spenderad i lugnet i Villa Betti istället för ett fullpackat tåg med romare.

Även om jag inte är uppväxt vid havet älskar jag det grymt mycket, och att lämna det när solen skiner och temperaturer på 30 grader för att göra tentor i Rom morgonen därpå (09:00) är inte lätt. Denna tenta gick dock som på räls (30/30 poäng och beröm) så nu är det bara fem som fattas, nästa är på onsdag.

Nedan utsikten från Chiaras balkong, vinrankor bland annat. I släkten har de egen vin- marmelad- och olivoljeproduktion. Smaka på det ni.

Idag var den första personen här i lägenheten för att titta på de tre rum som snart blir lediga. Jag och Salvatore tänkte nog på samma sak när Michele berättade för oss om annonserna han lagt ut. Tiden håller på att rinna ut, snart har 10 månader passerat.

"Rom 2011/ 2012 sjunger på sista versen. Att lämna Rom kommer inte vara ett problem, utan de minnen och alla vänner jag har är den här stan bara en plats med massa vansinnigt antika byggnader, utgrävningar och stenhögar som folk reser över hela jorden för att se. En plats som en gång i tiden var världens centrum, ett rike som styrde över mer än halva Europa.En plats som historiestudenter världen över offrar både en och två armar för att besöka. Ett mindre organiserat kaos med för mycket bilar eller för lite parkeringar och med en luft som får Skoghallsverkens utsläpp att verka total förbränning.

Rom är som hon är, för stor som romarna säger för att organisera, eller alldeles för K-märkt för att vidröra på grund av all historia. Rom var, är och förblir evig, men tiden Rom 2011/2012 kommer alltid att vara minst lika evig, en minimal epok i en stad som sett imperium och förfall, återuppbyggnad och diktatur. En minimal epok som vi vart med och skapat, Rom 2011/ 2012 är den tid vi gjort den till. Rom 2011/ 2012 kommer vi alltid minnas som den bästa och evigaste tiden någonsin."