JITALIA

ROMA - 9 maj

I söndags fick Frankrike en ny president, socialisten Francois Hollande kammade hem dryga 52% av de franska rösterna och tog tronen mitt framför ögonen på Sarkozy. Bland mina franska vänner säger majoriteten att de tror på Hollande, ingenting kunde vara sämre än ytterligare fem års styre av Sarkozy.

I och med valen så var även alla fransmän välkomna till den franska ambassaden i Roms centrum för att rösta, ambassaden är ett ruskigt mäktigt palats mitt inne i smeten, endast ett stenkast ifrån Campo dei Fiori. Clement och jag hade filat på idén att även jag skulle försöka smuggla mig in, något som skulle visa sig svårt då de hade första kontrollen vid de den mäktiga entrén där även italiensk militär vaktar. Men sagt och gjort, Clement sa till dörrvakterna att vi skulle hjälpa till o räkna röster, svårare än så var det inte och vi var inne.

Innergården på palatset.

Något tidiga var vi, runt 18-tiden hade inte rösterna räknats ännu och det var inte mycket till festligheter där just då. Kanske skulle vi också vart lite mer smidiga, mina franska kunskaper är lika med noll så eftersom vi småpratade på italienska dröjde det inte länge innan en av säkerhetsvakterna kom fram till oss och undrade om vi var italienare. Givetvis pratade vakten franska, han frågade mig något och vad skulle jag svara? Merci? Champagne? Normandie? Com si com sa? Cava?

Tyst förblev jag och eftersom vakten kom fram till att jag inte var fransk medborgare åkte vi ut. Vi bestämde oss därför o ta en "aperitivo", en flaska vin och en påse chips i en av gränderna kring ambassaden och invänta festligheterna. Så runt nio tiden gick vi tillbaka, säkerhetsvakterna var borta och den enda som jobbade i dörren var en italiensk kvinna, det räckte med att Clement pratade franska så var vi inne igen. Där hade nu mer folk anslutit,  vi bjöds på riktig champagne och tilltugg på ambassadörens kontor som för övrigt var ett kontor i överdriven lyx. Jag tog några bilder men eftersom jag inte ville verka överdrivet mycket turist blev de inte av någon högre kvalitet.

Målningar på väggen på ambassadörens kontor. En målning med objekt som symboliserar hela kristendomens historia. Alla väggarna var täckta med denna.

Taket.

Vi kollade på valvakan, jag höll mest tyst och iakttog de fransmän som sökt sig dit. Mest njöt jag nog av gratis champagne, fem glas slängde jag i mig på några timmar och när resultatet var mer eller mindre klart var ambassadören tydlig med att festen var slut. En schysst kväll, framför allt kul att se den franska ambassaden som verkligen var ett stycke lyx i egen rang.