JITALIA

Ett kärt äterseende
SALERNO – Mercoledi, 14 ottobre
Ciao
Igår anlände ”la famiglia” hit till Salerno. Det blev ett kärt återseende som ett kul avbrott i min vardag. Att få besök känns verkligen roligt. Att få visa upp staden och regionen för nya människor ska bli ett sant nöje. Resan hade gått smidigt för dem, flyget hade anlänt 35 minuter tidigare än väntat och bilkörningen gick också galant. Från Rom och ned till Reggio di Calabria (tåspetsen på ”stöveln”) går det en fin motorväg, som passerar Napoli och Salerno. Att de var lite trötta har jag förståelse för, jag gjorde samma resa själv för några veckor sedan. Familjens första anhalt var att hitta till Via Porto, vilket gick utmärkt. Efter detta blev vi inbjudna av Franco på lite kaffe och kakor. Jag tror han tyckte det var riktigt kul att träffa lite nytt folk, det skall sägas att folket här är väldigt vänliga, hjälpsamma och bjuder gärna på nästan allt de har. Jag älskar de här människorna och deras gästvänlighet, bättre stad att komma till som utländsk student får jag nog leta efter.

Att italienarna inte är speciellt organiserade på vissa saker är något man får lära känna på här i Salerno. Några timmar på eftermiddagarna brukar man stänga för en ”riposino”, som är den italienska versionen av en ”siesta”. Riposinon brukar vara mellan 13-17, men det där varierar verkligen. Att hitta en restaurang som var öppen runt 16-tiden var svårt, eftersom lunchen är slut och tiden är ungefär mitt i riposinan. Till slut gick vi till ett ställe där jag brukar gå och ta en pizzetta (pizzaslice).  Det blev i alla fall något att stoppa i magen för de hungriga resenärerna som intagit Salerno med förhoppning om fint semesterväder. Tyvärr lever vädret inte upp till förväntningarna för tillfället, det har varit kyligare två dagar nu och rapporterna ser inte alltför ljusa ut. Hoppet är väl det sista som överger en, och kikar man bara tillbaka på temperaturerna för en vecka sedan är det som natt och dag. Det där med att boka ”rätt” semestervecka är inte alltid det lättaste. 

Vi får se vad vi hittar på här i dagarna, men att ligga på stranden kan nog uteslutas än så länge. Det finns en del andra alternativ att välja på, Vesuvio, Pompeij, Napoli, Amalfi och Paestum är bara några.

Byggnaden skolan ligger i är ett riktigt gammalt fascistbygge. Golvet i ett av rummen pryds av de kors som användes av både nazisterna och fascisterna under 1930- och 40-talet. Det skulle vara intressant att lyssna om väggarna i byggnaden kunde tala. Det gamla fascistpalatset har också Salernos äldsta hiss, inget för den som är rädd för ett stopp. På väggarna i skolan har man satt upp tavlor med årgångar av mynt och sedlar i valutan lire, som fanns här i Italien innan Euron kom. 1000 lire fanns på mynt. Skulle man gå ut och handla var plånboken säkert fylld med flera miljoner lire, lite skillnad mot dagens Euro.

Nu ska jag kila iväg med familjen stund.
A venerdi

Johan