JITALIA

SALERNO - Sabato sera, 4 ottobre
Hallå!
Jag är glad för att det finns entreprenörer. Jag är glad för att Ingvar Kamprad trodde på idén om att kunna sälja bra och snygg inredning till ett schysst pris. Jag tackade Ingvar idag med att besöka ett av hans många varuhus, nämligen det som ligger i Napoli (Neapel). Min vardagskänsla av att gå på Ikea hemma i Sverige brukar inte vara något speciellt, Ikea åker man till för att antingen köpa möbler eller billig korv. Att spendera tid där bara för sakens skull ligger inte i min naturliga livsrytm. Idag hängde jag med de svenska tjejerna till Ikea i Napoli och fann det roligare än jag väntat. Att alla Ikea-varuhus världen över ser likadana ut är en av punkterna i Kamprads affärsplan som blivit en sådan framgångssaga. Men så likt de svenska som jag fann detta varuhus i Napoli var nästan spöklikt. När man till och med hittar svenska böcker i bokhyllorna, burkar med Norrlands Guld och flaskor med svensk glögg blir man väldigt hemmastolt. Inte hade jag räknat med att varorna här skulle ha samma namn som i Sverige. Jag undrar vad italienarna tänker om namnen, när till och med jag blir knäpp på dem.

Det är inte heller bara en stad som bär det vackra namnet Karlstad, det är också en produkt på Ikea.  Må produkten vara något slags överdrag till soffor, men skylten med detta namn var jag häpnad över att se i Napoli, Italiens tredje största stad. Efter shoppingronden begav vi oss mot restaurangen, där något typiskt svenskt väntade våra magar. Köttbullar, potatis och lingonsylt blev dagens lunch, och frågan är om det kan bli mer Ikea än just detta. För mig är Ikea signifikativt med just denna rätt, bokhyllan Billy och den där billiga korven.  Att besöka den lila matbutik som fanns vid utgången gjorde mig ännu mer glad. Jag har aldrig varit så lycklig över att se en påse Ahlgrens bilar eller ett paket Leksands knäckebröd. Nästan allt som är typiskt svenskt i matväg fanns i denna butik. Lingonsylt, Kalles kaviar, Abba-sill, havre-flarn, Pågens kanelgifflar och sist men inte minst julsnaps.
Till min italienska värdfamilj köpte jag med en påse Ahlgrens bilar och ett paket med Annas hembakade pepparkakor. Carmela förstod att det var godis i påsen, men när jag sa ”macchina” (bil) och pekade på påsen måtte hon trott att jag antingen druckit några Grappa för mycket, eller inget vatten alls denna varma dag.

Napoli hann jag inte utforska mycket av idag, men det får bli längre fram. Däremot har jag nog redan sett en del av verkligheten av vad boken ”Gomorra” handlar om. Redan igår såg jag bakgator där jag inte skulle vilja vistas på kvällstid, och mycket folk som säljer väskor på gatorna. Det finns ett par orter kring Napoli jag gärna skulle vilja besöka, men man måste också lyssna på rekommendationerna folk ger. Orter såsom Caserta och Casal di Principe sägs vara vackra att beskåda, men därav den sistnämnda är ett ställe där man bör vara försiktig, liksom man bör vara i hela Napoli. Det kryllar nämligen av ficktjuvar, även om det inte är det värsta som finns i stan, ni som hört talas om boken ”Gomorra” fattar poängen. Till exempel fick jag inte ta med mig nycklarna till huset till Napoli, utan dessa var jag tvungen att lämna i huset.

En bussbiljett till Napoli kostar €5,3 vilket är väldigt billigt, med tanke på att biljetten kan användas i ett dygn för hur många resor som helst inom regionen. En bussbiljett med de lokala stadsbussarna här i Salerno ligger på €1,10, och då kan biljetten användas inom en och en halv timme för alla bussar i Salerno. Imorgon är det Francescos namnsdag, därför blir det lite middag och så här imorgon, det ser jag med glädje fram emot.

A domani
Johan