Middagen i lördags
SALERNO - Mercoledi, 21 ottobre
Ciao
Familjen lämnade Salerno tidigt i tisdags morse. Resan verkade ha gått bra för dem. Här blev det ganska tomt, och eftermiddagarna blir lite annorlunda utan dem. Allt har sin tid här i livet, det var kul att träffas men tråkigt att säga hejdå. Nåväl, vardagen fortsätter här i Salerno som den brukar, veckorna går i ett och snart är oktober till ända.
Lördagens middag var verkligen något speciellt. Jag önskar jag kunde dra tillbaka tiden, det var en härlig stämning och en nyfikenhet hos båda parter där jag fick stå för översättningen av diverse språk. När jag kom hem på lördagskvällen, ca en timme innan middagen var ett annat par på besök i familjen. Jag hade inte träffat dem innan, och hade ingen aning om att de skulle vara med på middagen. Det var först när jag såg att det var nio tallrikar uppdukade som jag började förstå att de också skulle delta. Antonio och Ursula som de hette var vänner till Franco och Carmela. Carmela och Ursula hade jobbat tillsammans i trettio år, och Antonio var en före detta karabinjär-konstapel.
Nu över till maten.
På den första tallriken låg det massvis med olika specialiteter. En bruschetta, hemgjorda soltorkade tomater i olivolja, aubergine naturligtvis, marinerad ansjovis och oliver. Efter detta serverades pasta och små musslor som är kokta i buljong. Ungefär här någonstans tror jag Malin började bli mätt, och det har jag full förståelse för, det är inga små portioner som serveras inom dessa väggar.
Själv börjar jag få lite rutin med det där att äta stora middagar med fyra-fem rätter. Taktiken jag kör med är att äta lugnt, och att inte kasta i sig maten som italienarna gör. Som tredje rätt var det bläckfisk i tomatsås, med den där lutfisken och oliver till. Efter det blev det stora vanliga musslor, och sist men inte minst tiramisu som efterrätt. Är man inte mätt efter en måltid av detta slag blir man nog aldrig mätt. Familjen fick verkligen uppleva hur jag har det här i Salerno, matmässigt sett. Även om vi inte brukar käka liknande måltider varje vardagskväll har jag aldrig somnat med hungrig mage, och kommer nog aldrig göra så länge jag befinner mig i det här huset.
Att se olika kulturer och nationaliteter förenas kring en middag tycker jag var härligt att få se och uppleva. Italienarna var väldigt nyfikna på hur det är i Sverige, vad personerna i min familj jobbar med/ studerar till etc. Man behöver inte alltid ha samma nationalitet och språk för att kunna ha trevligt tillsammans, det tycker jag är något man bör tänka på oftare.
På nätterna blir det lite kyligt här. Därför fick jag förra veckan ett tjockt täcke att ha när jag sover. Igår frågade jag Carmela om det gick att sätta på elementet i rummet.
- Det gör vi inte än, kanske i december om det behövs, löd svaret på min fråga. Istället plockade hon fram ytterligare ett tjockt vintertäcke, så nu har jag tre stycken, det blir faktiskt lite varmt.
A venerdi
Buona giornata
Ciao
Familjen lämnade Salerno tidigt i tisdags morse. Resan verkade ha gått bra för dem. Här blev det ganska tomt, och eftermiddagarna blir lite annorlunda utan dem. Allt har sin tid här i livet, det var kul att träffas men tråkigt att säga hejdå. Nåväl, vardagen fortsätter här i Salerno som den brukar, veckorna går i ett och snart är oktober till ända.
Lördagens middag var verkligen något speciellt. Jag önskar jag kunde dra tillbaka tiden, det var en härlig stämning och en nyfikenhet hos båda parter där jag fick stå för översättningen av diverse språk. När jag kom hem på lördagskvällen, ca en timme innan middagen var ett annat par på besök i familjen. Jag hade inte träffat dem innan, och hade ingen aning om att de skulle vara med på middagen. Det var först när jag såg att det var nio tallrikar uppdukade som jag började förstå att de också skulle delta. Antonio och Ursula som de hette var vänner till Franco och Carmela. Carmela och Ursula hade jobbat tillsammans i trettio år, och Antonio var en före detta karabinjär-konstapel.
Nu över till maten.
På den första tallriken låg det massvis med olika specialiteter. En bruschetta, hemgjorda soltorkade tomater i olivolja, aubergine naturligtvis, marinerad ansjovis och oliver. Efter detta serverades pasta och små musslor som är kokta i buljong. Ungefär här någonstans tror jag Malin började bli mätt, och det har jag full förståelse för, det är inga små portioner som serveras inom dessa väggar.
Själv börjar jag få lite rutin med det där att äta stora middagar med fyra-fem rätter. Taktiken jag kör med är att äta lugnt, och att inte kasta i sig maten som italienarna gör. Som tredje rätt var det bläckfisk i tomatsås, med den där lutfisken och oliver till. Efter det blev det stora vanliga musslor, och sist men inte minst tiramisu som efterrätt. Är man inte mätt efter en måltid av detta slag blir man nog aldrig mätt. Familjen fick verkligen uppleva hur jag har det här i Salerno, matmässigt sett. Även om vi inte brukar käka liknande måltider varje vardagskväll har jag aldrig somnat med hungrig mage, och kommer nog aldrig göra så länge jag befinner mig i det här huset.
Att se olika kulturer och nationaliteter förenas kring en middag tycker jag var härligt att få se och uppleva. Italienarna var väldigt nyfikna på hur det är i Sverige, vad personerna i min familj jobbar med/ studerar till etc. Man behöver inte alltid ha samma nationalitet och språk för att kunna ha trevligt tillsammans, det tycker jag är något man bör tänka på oftare.
På nätterna blir det lite kyligt här. Därför fick jag förra veckan ett tjockt täcke att ha när jag sover. Igår frågade jag Carmela om det gick att sätta på elementet i rummet.
- Det gör vi inte än, kanske i december om det behövs, löd svaret på min fråga. Istället plockade hon fram ytterligare ett tjockt vintertäcke, så nu har jag tre stycken, det blir faktiskt lite varmt.
A venerdi
Buona giornata
Kommentarer
Trackback
