JITALIA

ROMA - 31 okober

 

Så var det då vardag igen. Förvisso har vi röd dag här imorn tisdag eftersom det är alla helgons dag, den första november. Idag måndag var på så sätt en riktigt klämdag, eller ponte som italienarna säger vilket betyder bro.

 

Men det blir även vardag på det sättet att det är slut på turistandet, mor och far tog för några timmar sedan tåget ut till Ciampino, en av Roms flygplatser. Under de dagarna de varit här (torsdag-måndag) har vi hunnit med väldigt mycket, men tiden går även fort här i Rom. För att upptäcka allt Rom har att erbjuda krävs lång tid, på en helg hinns de mest kända turiststråken med men inte mycket mer. För att lära känna Rom krävs en livstid.

 

Många av mina vänner som är födda och uppväxta i huvudstaden har väldigt svårt att förstå många av de gruppresorna som kör Rom, Venedig och Siena/ Pisa på en och samma vecka. Alldeles för lite tid enligt dem.

 

Hur som helst har jag och mina föräldrar hunnit med det som jag tycker är det viktigaste här i Rom; L'altare della Patria, Colosseum, Vatikanen, Roma-Milan på Olimpico, Piazza Navona, Pantheon, Piazza Spagna, Fontana di Trevi, Via del Corso, marknaden längs Via Sanni i San Giovanni och sist men inte minst Trastevere. Vädret under helgen har varit helt underbart, uppemot 25 grader under dagarna och solsken - med andra ord svensk sommar.

 

Slänger upp lite bilder ifrån helgen som gått.

 

Piazza Navona

 

 

Piazza Navona

 

 

Pantheon

 

 

Panheons kupol

 

 

Piazza della Rotonda

 

 

San Pietro

 

 

Colosseo

 

 

L'altare della Patria

 

 

Piazza Venezia

 

 

Roma-Milan, Olimpico

 

 

A presto!

Som ni ser är inte bloggen uppdaterad på ett par dagar. Anledningen är mina kära föräldrars ankomnst hit till huvudstaden, därför har schemat varit mer fullspäckat än vanligt. I fredags gjorde vi en tur bland de historiska monumenten och igår gick vi längs Roms shoppinggata nr1 - Via del Corso. Roma-Milan på Stadio Olimpico på kvällskvisten blev en värdig avslutning på lördagen där vår landsman Ibrahimovic sänkte Roma med två mål. Nu ska vi återigen ut på Roms gator och njuta av solskenet och de ljumna temperaturerna. Återkommer till veckan med mer "regelbundna inlägg".

BUONA DOMENICA A TUTTI!

ROMA - 26 ottobre

 

Vid hörnet av Piazza Campidoglio står hon. Med blicken fäst ut över Rom vakar hon över Piazza Venezia, Marcus Aurelius ryttarstaty, Via del Corso, trafikstockningarna vid "Altare della Patria" (eller monumentet för Vittorio Manuele) och Palazzo Venezia, Mussolinis gamla kontor.  Vänder hon sig om ser hon Colosseum och fornlämningarna vid Forum Romanum. Till vänster Roms kommunhus och Tiberns strand. Här ser hon ut över Rom och skyddar de två bröderna som sedermera skall grunda denna eviga stad.

 

För den som inte redan listat ut det är det givetvis "la Lupa capitolina", varghonan som hittade Romulus och Remus vid Tiberns strand jag pratar om. Legenden säger att varghonan hittade Romulus och Remus som ynkliga spädbarn, lämnade liksom Moses ensamma i en flod som inte direkt var den optimala platsen för två små bröder. Varghonan ammade och skötte om bröderna som sedermera växte upp tillsammans med herdar.

 

 

Rom grundades senare av Romulus, då bröderna bråkat om vem som skulle vara kung över den nybildade staden. Remus blev dödad av sin bror som därefter utnämndes han till Roms första kung. Historien är vacker men brutal. Roms grundande är ett kapitel för sig, varje sekel har sin del av historien om denna makalösa stad.

 

 

Tillsammans med vargen i sagan om rödluvan, djungelboken och sist men inte minst Färjestads-vargen är Roms varghona förmodligen bland de mest kända inom branschen. Hon pryder inte Roms stadsvapen, men hon är ständigt symbolen för huvudstaden och inte minst stadens fotbollslag AS Roma.  Ammande de två bröderna är hon symbolen för en stad som bär på en historia få städer i världen kan matcha. En stad som är omöjlig att inte älska för allt den erbjuder.

 

A presto

Oggi il cielo ha un angelo in più - Idag är himlen en ängel rikare

ROMA - 24 ottobre

 

Ibland är livet väldigt tunt mina vänner, en olycka kan hända fort och livet kan förändras på ett ögonblick. Natten mellan lördag och söndag skedde en olycka som Italien som nation sent kommer glömma. På Sepang-banan i Malaysia avled italienaren Marco Simoncelli efter en mycket tragisk olycka i Moto GP, världscupen för roadracing. Simoncelli blev medvetslös av kraschen och avled på platsen ca 45 minuter senare. Igår och idag i Italien har sorgen varit påtaglig. Milan som var Simoncellis favoritlag inom fotbollen spelade med svarta armbindlar för att hedra den omkomne. På nyheterna och löpsedlar har det varit en nyhet med stort N.

 

Endast 24 år gammal spåddes Marco Simoncelli bli Valentino Rossis ersättare som kung inom roadracingen. För den som inte känner till Valentino Rossi så är Rossi en mycket känd förare som plockat hem tunga titlar inom Moto GP och bland de största affischnamnen i hela Italien. En nationalidol, en italiensk hjälte som många ser upp till.

 

- Jag har förlorat en bror. För mig var Marco som en lillebror, det är svårt att förstå vad som hänt men vi saknar dig massvis, säger Rossi till Corriere dello Sport som är den andra största sporttidningen i Italien.

 

Bilderna på olyckan där Simoncelli omkommer är starka och vidriga. Hans livlösa kropp som ligger mitt på banan säger allt. Men de påminner oss också om riskerna med motorsport. Olyckan med Simoncelli är varken den första inom motorsporten och förblir varken den sista heller. Men Simoncelli älskade verkligen sin sport, när kärleken till sporten är stor försvinner rädslan.

 

- Fem minuter på en motorcykel som denna är mer livskvalitet än vad många upplever under en hel livstid, skall Simoncelli ha svarat när han fick frågan om rädslan för olyckor i början av sin karriär.

 

Som rubriken ovan lyder så är himlen en ängel rikare idag. "Super-Sic" som Simoncelli även kallades förblir en hjälte för alltid. Oförglömlig och alltid saknad.

 

Riposa in pace Marco!

ROMA - 22 oktober

 

Med tiden upptäcker man allt mer smultronställen här i Rom. Som romarna själva säger är det en stad som erbjuder dig allt du önskar, allt ifrån antika kyrkor, fontäner eller palats till shopping för alla. Jag älskar verkligen Rom mer och mer för varje dag som går eftersom det alltid finns mer att upptäcka och mer att se. Stan är oändligt stor och man slutar aldrig att lära känna Rom ännu närmare. Men Rom är heller inte bara turistmonumentens stad, typ som Fontana di Trevi här nedan. Rom är så mycket mer och erbjuder den som vill bra mycket mer än turistcentrum med Piazza di Spagna, Piazza Navona, Piazza del Popolo etc.

 

 

Igårkväll var jag ute och käkade med en vän i Trastevere, området som kanske är mest känt för sin pittoreska stil med de små gränderna och gatorna som alltid lever upp kvällstid. Trastevere är ett av Roms äldsta kvarter och bland de områden som även romarna föredrar för att gå ut och äta tillsammans. I Trastevere är det svårt för bilar att ta sig fram vilket gör att trafiken minskar avsevärt. Även Roms äldsta Maria-kyrka hittar vi i Trastevere, Santa Maria in Trastevere som har anor sedan 200-talet. Bilderna är ifrån igårkväll, tyvärr blev de inte optimala men de här får duga till nästa gång jag besöker Trastevere dagtid.

 

 

 

En Margherita och 1/2 liter vin, 6 €. Ett helt ok pris.

 

 

Legenden säger även att i Trastevere och Testaccio som är ett närliggande område grundades stadens fotbollslag AS Roma för ca 80 år sedan. Klubbens första matcher spelades på en arena i Testaccio, som för många Roma-supportrar fortfarande är klubbens riktiga hem. För övrigt är Roma verkligen laget som gäller här i huvudstaden, framför allt här i centrum.

 

Ikväll Erasmus-fest.

 

A presto, buona serata!

ROMA - 20 oktober

 

Natten mellan onsdag och torsdag här i Rom blev en riktig stormig sådan. Oväder hade dragit in över stan och det var inget litet sådant. Vid havet blir det ofta sådana urladdningar, åska, regn och vind i flera timmar. Min första kväll i Salerno för två år sedan upplevde jag mitt värsta oväder någonsin. Minst ett femtiotal blixtar var det den gången men efter varma perioder behöver luften rensas ur något. Inte för att Rom ligger vid havet, men Medelhavsklimatet generellt sett bjuder på riktiga urladdningar titt som tätt. Jag vaknade ett par gånger av åskan och blixtarna i natt, men när Rom vaknade upp i morse uppstod det riktiga kaoset.

 

I Tiburtina som jag senast besökte i lördags var gatorna fyllda med vatten. För bilarna var det omöjligt att ta sig fram och många stationer av "La Metropolitana"  (tunnelbanan) hade förvandlats till vattenruschbanor. För många romare är "La Metro" livsviktig för att ta sig till jobbet. Även 400 personer har uppgetts behöva evakuera sina bostäder. Skyfallet bjöd på 120 mm regn på tre timmar. I området kring centralstationen Termini mättes 127 mm under dessa tre timmar som det pågick. Roms borgmästare Gianni Alemanno har bett staten om nödhjälp för att försöka få bort vattenmassorna från Roms gator. Rom är en storstad och har inte råd med att tappa ännu mer förtroende av det lilla som redan finns för kollektivtrafiken.

 

Självklart kan ingen påverka ett skyfall av denna sort, men man får inte mitt i allt glömma bort att det bor ett antal miljoner i denna stad som skall upp och försörja sig själva och sitt land. Själv har jag inte sett jättemycket av vattenmassorna, lägenheten här ligger på fjärde våningen och även ganska högt. Länkar nedan för den som vill se bilder på "Rom under vatten".

 

http://www.ilmessaggero.it/fotogallery.php?id_fg=6149&id_news=167066&nf=4

ROMA - 19 ottobre

 

Tiramisu är förhoppningsvis en bakelse som de flesta känner igen även i Sverige. Detta mästerverk som består av mascarpone-ost, kex doppade i kaffe, kakao, vispade ägg och socker är kanske bland de mest kända bakverken här ifrån Italien. Bakverk och kakor generellt sett är något som är väldigt viktigt för italienarna, "i dolci" skulle ungefär kunna jämföras med hur vi svenskar äter lösgodis eller chips.

 

 

I söndags precis innan derbyt blev Salvatore ruskigt sugen på Tiramisu, och frågade om jag ville hänga med till den "pasticceria" som gör Roms bästa Tiramisu.

- Vi tar bilen så förhoppningsvis är det relativt lite folk nu precis innan derbyt, sa Salvatore och så åkte vi.

 

Halvvägs till denna "pasticceria" möter vi polisavspärrningar inför kvällens match.

- Det blir att parkera bilen och gå dit, det är inte så långt, säger Salvatore.

Vi börjar gå och möter massvis med folk som ska till derbyt, trots att två timmar återstår innan matchen börjar. Vi går och vi går längs Tibern och passerar Stadio Olimpico vars piazza framför är proppad med förväntansfulla supportrar.

 

Ungefär 50 minuter tar det att gå till "Pompi", pasticcerian som gör Roms bästa Tiramisu, och ungefär detsamma tillbaka. Nästan två timmars promenad för en bit Tiramisu, då ska den i alla fall vara värd besväret.

 

Äntligen hemma efter allt kaos och till slut får vi smaka på vår Tiramisu, som enligt sägnen skall vara Roms bästa. Dåligt är den absolut inte, krämigheten och smaken i helhet är optimal, en njutning.

 

A presto!

ROMA - 17 oktober

 

Puh, vilken händelserik helg vi lägger bakom oss i Rom. Fredagen började med förtroendeomröstningen som jag nämnde i tidigare inlägg. I lördags förvandlades många gator här i huvudstaden till rena krigszonerna. Hållplatserna för tunnelbanan Colosseum, Circo Massimo, Spagna och Barberini var samtliga avstängda av säkerhetsskäl på grund av manifestationerna som hölls här.

 

Manifestationerna som sådana var egentligen inte riktade mot en och samma sak som många tror, utan missnöjet i detta fall hos italienarna grundar sig i mångt och mycket. Berlusconis politik som håller på att föra landet rakt ner i en djupt träsk, bland annat. Visst har regeringen satt in sparpaket och försökt dra i handbromsen, men hur mycket stoppas inte landets utveckling när man skär ner på utbildning och forskning? Italienska universitet har varit bra mycket mer välkända i världen än vad de är idag.

 

"La crisi"- Krisen som ständigt är ett ämne på agendan här är ofta lite svårt att förstå. Rom har gissningssvis lika mycket turister på fyra-fem månader som Stockholm har på ett år (rätta mig om jag har fel) så i praktiken skulle Italien som land leva i stort på turism.  Då har vi bara nämnt Rom av alla, lägg till Milano, Florens, Venedig, Sicilien, Rimini, Turin, Genua etc och ni förstår hur mycket pengar enbart turism omsätter här. I nuläget hjälper det inte speciellt mycket, tyvärr. Hur som helst är det "il popolo italiano", det italienska folket och medelinkomsttagarna som kommer få betala för "la crisi". Höjda skatter och nedskärningar inom den offentliga sektorn som knappt existerar.....

 

Men även den europeiska krisen var ett av huvudmålen att protestera mot, Wall-Street-manifestationerna har spridit sig över hela världen och Rom är inget undantag.

 

I lördags kväll var jag ute med några vänner och käkade en pizza tillsammans. Ni som sett Rom en lördagskväll vet att stan är "piena di gente" full med folk som vill roa sig, äta något gott och se vad folket generellt gör. "Fare un giro" som italienarna säger. Men till vår stora förvåning var gatorna i Rom helt öde, Trastevere som är ett erkänt trevligt område att besöka kvällstid var lika tomt som en svensk stad är en mörk och kall söndagskväll i november.

 

Lördagskvällen var en kväll att vara hemma, de historiska monumenten och deras romantik var som bortblåst. Demonstranterna hade erövrat gatorna och Rom hade förvandlats från ett historiskt paradis och en världsstad till en brinnande krigszon.

 

Men efter att ha levt här i mer än två veckor börjar man så smått lära känna de olika delarna av stan. Frågar du någon som bott i Rom en längre tid får du ofta samma svar;

- Livet i Rom är alltid stressigt och det kostar. Men Rom erbjuder dig allt du vill ha, det är en stad som har allting.

 

Igår söndag var det så dags för det första av två Rom-derbyn denna säsong i Serie A. Lazio-Roma på Stadio Olimpico blev sådär magiskt som bara Rom-derbyn kan bli. Matchen avgjordes i 93:e minuten då Miroslav Klose frälste Lazio och klubbens supportrar. Rom-derbyna är alltsom oftast galna matcher, intensitet, vilja, tuffa närkamper och en stor prestige i slutändan. Har du avgjort ett Rom-derby är du oförglömlig.

 

A presto!

ROMA - 15 oktober

 

Två veckor idag här på Via Proba Petronia i Rom. Tiden går fort och än har många av de kurser jag kommer läsa inte riktigt börjat. Schemat var nästan omöjligt att förstå till en början och även om pusselbitarna så sakteliga faller på plats så är den italienska akademiska världen ett fenomen som vi organiserade svenskar har svårt att förstå oss på. Många av er hemma tänker säkert att Italien som nation är lite "mañana mañana" vilket syftar på spanska ordspråket med innebörden att vi tar det lite lugnt, gör det imorn. Här i Italien säger man givetvis "domani domani" vilket har exakt samma innebörd som det spanska uttrycket.

 

Sanningen som sådan är att Italien på många sätt är en nation där organisation inte är det mest primära i folks vardag. Bara som exempel tänkte jag ta två stycken lektioner denna vecka som jag varit på, men inte fått speciellt mycket uträttat.

 

* Vi börjar med den i tisdags där lektionstiden var satt till 13-15. Jag som läste en annan kurs parallellt dök upp några minuter sent då min föregående kurs slutade 13:30. Låt säga att jag äntrade lektionssalen 13:35. Enligt schemat skulle lektionen ha pågått i 35 minuter och jag med andra ord varit mer än en halvtimme sen. Men till min stora förvåning är klassrummet tomt på lärare men fullt på tjattrande studenter. Att de inte diskuterar kursens innehåll är ganska uppenbart. Ungefär 20 minuter efter att jag anlänt anländer läraren.

- Ursäkta mig allihopa, jag har varit på en bekants begravning och därför är jag sen. Idag blir det ingen lektion utan jag önskar er en trevlig helg så ses vi till veckan!

 

* Det andra riktigt spektakulära fallet skedde igår fredag när vi skulle ha eftermiddagslektion. Läraren som är journalist och jobbar på Telegiornale 1 på RAI (jämförbart med Rapport på SVT) har lärarjobbet som ett extraknäck och är en erkänt duktig journalist. Idag skulle vår lektion börja klockan 14, när klockan stod på 14:45 fanns han fortfarande inte på plats. Till slut frågade jag en italiensk tjej som satt framför mig.

- Blir det någon lektion idag eller?

- Jag tror inte han kommer, det har ju varit förtroendeomröstning om Berlusconi idag så förmodligen har han haft otroligt mycket jobb att göra. Men vi får nog gå ner i receptionen och fråga så får de ringa på honom. Så här är det i Italien. (Così è l'Italia).

Sagt och gjort och runt en timme sen anländer Paolo och vi kör de resterande timmarna.

 

För övrigt vann Berlusconi omröstningen och denna gång ännu mer tydligt än den i december förra året. Då hade "il Cavaliere" endast tre röster som skilde seger från nederlag, att de tre rösterna var betalade på ett eller annat sätt kan nog alla gissa sig till. Denna gång var det 15 röster som Berlusconi vann med. Med andra ord sitter denna omstridde entreprenör kvar på posten som "presidente del Consiglio dei Ministri della Repubblica Italiana". "Il popolo dela Libertà" (frihetens folk - för övrigt VILKEN frihet????) regerar fortsatt i den italienska republiken.

 

Det härliga vädret fortsätter som tur är, sol även idag. Helt underbart. Trevlig helg!

ROMA - 12 oktober

 

Ciao tutti,

Solen fortsätter att skina över Rom, söndag och måndag var något svalare medan gårdagen och denna "giornata" har bjudit på behagliga temperaturer. Idag är det ca 25 grader och sol, med andra ord svensk högsommar. För Rom-borna är denna värme inte normal, men skam den som klagar. Dock är det viktigt för italienarna att påpeka att hösten trots allt är här, kortbyxorna ligger i en kartong på väg upp på vinden och den tunna höstjackan har kommit fram.

 

Oktober är en höstmånad, även om det kan vara varmt. Italienare är på så sätt ett speciellt folkslag, de har uppenbarligen inte samma krav på väder som vi svenskar har. En svensk hade utan tvivel kunnat gå i linne, kortbyxor och flip-flops såsom vädret är nu, vilket skulle vara otänkbart för en tvättäkta italienare.

 

Varje dag när jag går till skolan ser jag mängder med turister som "trotsar" de italienska normerna om att ha på sig kortbyxor i mitten på oktober och försöker njuta av den härliga ljumna temperaturen. Själv har jag inte packat med så många kortbyxor, dessutom skulle det se lite konstigt ut att äntra lektionssalen i strandkläder. Just den akademiska världen här i Italien lite annorlunda. En värld som utan tvekan är lite finare och andas en annan luft.

 

Att gå på universitetet är inte någonting som alla ungdomar får möjligheten att göra, universitetsstudier kostar pengar och på ett privat universitet kostar utbildningen desto mer. Vid La Sapienza som är Roms största, statliga universitet ligger ett års studier på uppemot 3000-4000 €, allt beroende på ämnen. På Lumsa pratar vi nästan det dubbla, men å andra sidan rankas Lumsa som bland de bästa universiteten i hela Italien på att utbilda informatörer, bland annat. Allt som oftast är det de italienska studenternas föräldrar som pröjsar utbildningen. Lägg till att många studenter även pluggar två år efter avklarad utbildning, de två åren efter består allt som oftast av en "master"-utibldning, specializzazione - som det heter på italienska.

 

Något som jag verkligen lagt märke till i den akademiska världen, men såväl det vanliga livet är respekten för titlar. Till exempel tilltalas lärare "Professore, professoressa" som är den maskulina/ feminina titeln på en lärare på universitetsnivå. Men även formen "Lei" som är tredje person i plural är viktig att ha nära till hands. Innebörden är ungefär "Ni" som även användes i det svenska språket för många år sedan. Även lärarna tilltalar elever med "lei"-formen.

 

Men "Lei" används även i det vanliga livet, att inte "nia" en äldre dam eller herre på gatan skulle anses som en gnutta oartigt. Även en kassörska i snabbköpet kan vara en person att "nia", trots allt är det där med artighet och olika tilltal något extraordinärt man möter på som svensk här nere. På nått sätt är det charmigt, men på ett annat sätt så kan vi konstatera att Italien och Sverige ibland är som natt och dag. Konservatism lever på nåt sätt kvar längre här nere. Titlar existerar inte på samma sätt hemma i trygga Sverige, här skrivs de på breven som skickas till din adress.  T. ex "Dottore Antonio Rossi".

 

Det var allt för idag. A presto.

ROMA - 10 oktober

 

Så var det då dags för ytterligare en lektion i det italienska köket. Från Pasta alla Norma som är en typisk rätt från Catania övergår vi till en bland de mer kända pastarätterna. Spaghetti alla Carbonara som ursprungligen härstammar här ifrån Rom har säkert alla provat någon gång, denna välkända rätt finns säkerligen att beställa in på 75 % av restaurangutbudet som finns i er respektive stad. En klassiker som folk tycker om, man vet vad man får på tallriken.

 

Men, håll i er akt om ni tror att la Carbonara endast är att slänga lite med gaffeln i en skål med äggulor, peppar och sedan koka den spaghetti som ni förmodligen delat i två delar för att de inte går ner i kastrullen. Den metoden är förvisso bättre än de "tillsätt-vatten" påsar som ofta finns att inhandla på matbutiker hemma i Sverige, men mer ungkarlsmat än dessa påsar samt kebab-pizza får man leta noga efter. Personligen har jag aldrig varit något större fan av de där "tillsätt-vatten"-påsarna, men jag har också full respekt för människor som inte har tid att laga riktig mat. Men maten är viktig här i Italien, framför allt råvarorna.

 

Även om la Carbonara klassas som en relativt enkel rätt att tillaga så är det liksom alltid de små detaljerna som i slutändan avgör hur smaken blir. Rätt temperatur, rätt tid på pastan, rätt proportion sett till bacon, ägg och peppar. Allt detta är inte lätt, även för en italienare. Erfarenhet, känsla och återigen respekt för kökets regler är nycklar för att kunna laga en perfekt Carbonara.

 

Nedan ser ni min Carbonara som blev helt godkänd. Tyvärr blev äggen lite väl stekta i stekpannan när allt skall röras ihop. Just detta moment är förmodligen det svåraste med hela rätten. Smaken blev dock över förväntan, men också ganska svårt att misslyckas med. Därför blev inte allt riktigt perfekt, men skam den som ger sig. Jag har lite tid kvar att öva.

 

Ska ni göra la Carbonara så glöm inte att använda "Pecorino", fårost istället för vanlig "Parmiggiano Reggiano", parmesan att strö på när allt ligger på tallriken.

 

 

A presto

ROMA - 9 oktober

 

Även om jag presenterade lite sicilianska specialiteter igår så finns det än mer att ta av, framför allt då vi här på Via Proba Petronia har en egen sicilianare i Salvatore som bor i rummet bredvid mig. Ursprungligen är han från Catania, den andra största staden på Sicilien som är belägen precis vid Etnas fot.

 

Salv som vi kallar honom är ett par år äldre än mig, men gillar att lära ut den äkta konsten som han säger att det italienska köket faktiskt är. Ni som känner till det italienska köket mer detaljerat vet också att laga god mat inte alltid nödvändigtvis behöver vara särskilt svårt, nycklarna är att använda de rätta ingredienserna och som Salv säger; respektera köket som sådant. Att respektera köket innebär t. ex att står det 10 minuters koktid på pasta-paketet så är det 10 minuter som gäller. Givetvis finns det även folk som vill ha pastan lite mer eller mindre kokt, det får stå för dem.

 

Kvalitén på råvarorna är en annan otroligt viktig pusselbit, liksom tålamodet. Färska grönsaker och dylika råvaror kan vara svårt att få tag på hemma i Svea-Rike, men pastan är faktiskt ingen godtagbar ursäkt. Barilla är kvalitetspasta, men vill ni prova bland de bästa pasta-sorterna på denna jord kan jag varmt rekommendera Garofolo, ett företag med sitt näste i Gragnano som ligger mitt emellan Neapel och Salerno. Denna pasta finns kanske inte på alla matbutiker i Sverige, men många har den i sitt sortiment och vill ni känna skillnad på Kungsörnens snabbmakaroner och riktig, hederlig pasta är detta ett utmärkt exempel. Garofolo lär kosta någon tia mer, men gör ni rätt när ni tillagar den och respekterar reglerna glömmer ni nog den tian ganska snart.

 

Igår lagade vi en riktig specialitet från Catania, nämligen Pasta alla Norma. Just namnet alla Norma har en väldigt speciell innebörd då la Norma är en mycket känd opera av Vincenzo Bellini som levde i Catania under 1800-talet när Italien fortfarande inte var en enad nation.  Att pastarätten fick namnet alla Norma berodde på poeten, författaren och dramatikern Nino Martoglio som i samma tillfälle som han smakade denna pasta utropade att den var lika god/ bra som operan la Norma. Därav namnet pasta alla Norma.

 

 

Rätten i sig innehåller tärnade och frästa aubergine, tomatsås, olja, schalottenlök men även en speciell siciliansk ost, som förmodligen inte går att införskaffa någon annanstans än på Sicilien, nämligen la Ricotta salata. Vanlig Ricotta har ni säkert provat på flertalet gånger, men denna Ricotta är mycket mer saltad från början än vad den vanliga Ricottan är. Givetvis går det att göra utan den saltade Ricottan, men det blir inte riktigt samma sak. Rätten som sådan var väldigt mäktig, men helt underbar. En smakupplevelse utan tvekan.

 

Lägger även ut några bilder på utsikten från min balkong. Visst,  det är ingen utsikt som från Vatikanens kupol eller liknande, men kanske i någon vinkel med spegel på långt håll kan man skymta något monument eller havet, alla Sällskapsresan…..

 

Som ni ser skiner solen även idag.

 

BUONA GIORNATA

 

A presto

 

 

ROMA - 8 oktober

 

Imorn söndag den 9 oktober firar jag fyra veckor här i Italien. Den första månaden har passerat fortare än jag kunnat föreställa mig. Den första tiden i Salerno var en helt underbar tid, i Salerno känner jag mig alltid som hemma och har lärt känna många nya människor. Men tiden i Salerno bjöd mig också på minnen som jag sent kommer glömma; mitt första katolska bröllop samt min första resa till Sicilien.

 

Som ni säkert vet säger bilder mer än tusen ord, just därför tänkte jag blicka tillbaka lite till dessa ögonblick och låta bilderna säga sitt.

 

Bröllopet för Rosanna och Giovanni som ägde rum den 18 september i Salerno (vigseln) och Paestum (festen). I denna bild eskorterar kusinen Rosanna till kyrkan, då hennes far avlidit för ett par år sedan.

 

 

Vigselakten.

 

 

Il primo piatto, mezzo maniche con gamberetti e sugo. (Mezze maniche är pastasorten och till detta serverades räkor och därtill tillhörande sky).

 

 

Sicilia - 23-26 september

 

Som om inte det vore nog har jag ett gäng bilder från Sicilien som jag tänkte lägga upp. Till Sicilien åkte vi 15 personer i en mini-buss, ända från Salerno till Bagheria som ligger ca 15 km från Palermo. Normalt sett är inte packutrymmet speciellt stort i en minibuss för 15 personer, vilket vi med råga fick känna på under denna resa. Tänk er själva att 15 personer har minst en resväska, då förstår ni själva att det var lite småtrångt i vår kära minibuss.

 

Men finns det hjärterum finns det stjärterum, italienare är inte direkt ett folk som är rädda att vara närgångna, i alla fall inte i södra Italien, i Milano är det lite en annan grej. Ca 12 timmar tog det att åka från Salerno till Bagheria, där även passagen över havet är inräknad. Ni som trodde att bron mellan Sicilien och fastlandet är på väg att bli klar kan med säkerhet vänta ytterligare 10-20 år innan detta påbörjade bygge står klart. Lokalbefolkningen är inte intresserade av någon bro och här i Italien tar allt väldigt lång tid när det gäller att bygga.

 

Motorvägen mellan Salerno och Reggio Calabria har tagit säkert 50-60 år att bygga, och den är fortfarande inte klar. Även om tempot inte är speciellt högt så måste man ha i åtanke att i denna terräng är det inte speciellt lätt att bygga. Uddevallabron som många passerar på väg till Göteborg (från norr) är jämfört med många broar i Kalabrien ingenting. Då förstår ni hur kuperat det är i de södra delarna av Kalabrien, den region som är själva fotspetsen på stöveln.

 

I Villa San Giovanni passerar färjan som tar oss till Sicilien, färjeturen tar inte mer än en halvtimme och avståndet i sundet mellan Messina och San Giovanni är inte speciellt  långt.

 

Fredagen blir en ganska seg dag i en minibuss, när vi kommer fram till Sicilien är det mörkt och det är svårt att skymta hur naturen på denna ö verkar. Men under denna resa lärde jag även känna släkten på Francos sida, och bland dessa Francos systers barnbarn, Asia. En oerhört pigg och söt liten dam på 6,5 år, som den sista biten i bussen underhöll oss med sång. Bland andra Pippi Långstrumps sång på italienska, efter att jag berättat att det är en svensk saga.

 

Men lilla Asias favoritsång under denna resa blev otvivelaktigt ett av Italiens mest kända musikstycken nånsin, nämligen Domenico Modugnos "Nel blu dipinto di blu", även känd som musikstycket till en av "Panta Mera"-reklamerna (jag lovar ni känner igen den när ni hör). En sång skriven 1958, men som nått sätt symboliserar det ljuva 1960-talet i Italien när nationen mådde bra mycket bättre än idag. Kolla länken jag lägger ut, kanske är detta videoklipp italiensk stolthet i sitt esså, när två italienska världsartister (Pausini & Ramazzotti) framför kanske landets mest igenkända musikstycke. För mig blev det verkligen en kulturell upplevelse, det bästa av kulturen. Lyssna och njut.

 

http://www.youtube.com/watch?v=Fps0S2N_N8U&feature=related

 

På bilden nedan sjunger lilla Asia denna sång på bröllopet, till äran för brudparet och sin morbror som precis svurit att älska i nöd och lust.

 

 

Vattnet är helt genomskinligt vid stranden i Porticello.

 

 

Slutligen lite mat och dryck. Pesce Spada, eller svärdfisk som det heter på svenska. En siciliansk specialitet, här tillsammans med potatis och apelsinklyftor.

 

 

Det godaste vinet jag någonsin druckit, Branciforti - Nero d'Avolo är en mycket välkänd siciliansk vinsort. Ett helt fantastiskt vin, så mjuk smak men en ren njutning. Jag och Andrea som jag också lärde känna på denna resa delade på 1 1/2 flaska. Men ni kan vara lugna, givetvis käkade vi och drack varannat glas vatten.....

 

 

Hoppas bilderna var till belåtelse, för mig kommer de alltid vara speciella minnen för livet - jag har trots allt fått lära känna en ny kultur och uppleva saker som få svenskar har fått förmånen att göra. Med andra ord, minnen för livet.

 

A presto

ROMA - 7 oktober

 

Ingen protesterar väl om jag skriver i sten att fotboll är den klart största sporten i detta land. Fotboll trollbinder folk världen över, men få folkslag sätter sitt hopp och passion till fotbollen såsom italienare. "Il calcio" är ständigt det mest omtalade när det gäller sportnyheter och ibland framstår utmanarna cykel, volleyboll eller motorsport som fåniga motståndare. Fotbollen sväljer allt här, både det onda och det goda.

 

Ner till Lega Pro Seconda Divisione (fjärde divisionen) är fotbollsspelarna heltidsproffs här, i Sverige misstänker jag att det finns vissa spelare till och med i allsvenskan som inte är heltidsproffs. Men vi ska inte jämföra äpplen med päron, Italien är en nation med ca 60 miljoner invånare och därtill säkert det tredubbla när det gäller tv-apparater. Liksom fotbollen är tv:n oerhört central i många italienares vardag. Just tv-pengarna är en av flera orsaker till att fotbollen kan vara professionell så långt ner som till fjärde divisionen.

 

Hur som helst spelar Italiens landslag ikväll den näst sista matchen mot Serbien i EM-kvalet som håller på att avslutas. Även om denna match inte betyder speciellt mycket (Italien är redan klara) så har ändå laguttagningar och träningar analyserats ner i minsta detalj av RAI (Radio Italiana), som är Italiens svar på SVT, även om det innehåller en del Berlusconi-vänliga program, lättare propaganda.

 

Både onsdag och torsdag eftermiddag har RAI Sport sänt direkt efter landslaget avslutat träningen och detta alltså för en match som egentligen inte har någon större innebörd för det italienska landslaget. Program på två och en halv timme där experter säger sitt, spelare intervjuas och olika formationer som det spekuleras kring. Uppskattningsvis följer ca 50 % av italienarna fotbollen dagligen, med andra ord ungefär 30 miljoner människor. Då förstår ni ungefär hur mycket fotboll betyder här.

 

Det som väckt mycket uppmärksamhet kring denna match är också att efter kravallerna som uppstod när lagen möttes i Genua förra hösten har samtliga italienska supportrar blivit porlade från matchen i Belgrad ikväll. Förra hösten avbröts alltså det första mötet efter oroligheter på den serbiska läktaren.

 

Självklart håller vi tummarna här nere för Hamrens mannar när de åker till lillebror i väst för att plocka tre poäng. Sverige måste vinna ikväll mot Finland, det tror jag de gör om de vill.

 

Hörde även om att Apples grundare Steve Jobs lämnat oss, ytterligare ett dödsfall utav cancer - och ytterligare en orsak för att besegra den sjukdomen. Jobs fick kanske inte all uppmärksamhet som han förtjänade, Apple har på ett knappa tio år skapat flera behov för produkter som till och med medel-svensson konsumerar. Produkter som egentligen är av sekundärt behov. IPhone är enligt mig bland de största säljsuccérna sedan Nokia 3310 var bland det flashigaste man kunde hitta på marknaden.

 

Nu ska jag gå o handla lite käk och sedan bär det iväg till skolan för eftermiddagslektioner. Redan en vecka här i huvudstaden är passerad och ibland undrar man vart tiden springer iväg.

 

Buona fine settimana!

ROMA - 5 oktober

 

I måndags körde skolåret igång på riktigt här i Rom, vi Erasmus-studenter fick lite diverse information från de som har ansvaret på detta område på Lumsa, här i Rom. Jag lärde känna lite närmare en kille från Tyskland som troligtvis kommer läsa ungefär samma kurser som jag. För övrigt så består säkert 60 % av alla utbytesstudenter här av spanjorer, det är nära för dem och turistgrejen blir inte riktigt densamma för dem, Italien och Spanien har ju trots allt ganska mycket gemensamt när det gäller vardag, organisation och klimat.

 

Allt är ju lite annorlunda här, speciellt när det gäller organisation och information på vissa saker. På schemat står det en tid, i praktiken är det ibland en annan som gäller. Men troligtvis är dessa första veckor lite mer kaotiska för samtliga nya studenter.

 

Jag har hur som helst börjat hittar rätt här i området där jag bor, Zona Cipro och många av de gator som ligger häromkring. Kollektivtrafiken här i Rom är inte alltid vad man tror den ska vara i en stad av denna storlek, ena tunnelbane-linjen har till exempel varit ur funktion nu i två dagar efter en krock och för mig är tunnelbanan det absolut smidigaste och enklaste sättet att färdas.

 

Bussarna är trots allt de viktigaste färdmedlen här i Rom, eftersom det bara finns två linjer tunnelbana då utbygge är lite komplicerat i en stad med så mycket historia och förflutet. Men bussarna är inte alltid att lita på, ibland kör de någon egen tidtabell och passerar inte regelbundet som de ska.

 

Igår kväll tog det mig nästan två timmar att ta mig hem från Colosseum hit till Cipro. Tunnelbanan var fortfarande inte öppen vilket jag trodde, därför slutade allt med en ersättningsbuss och ett missat tåg från Valle Aurelia till Appiano. En kvällspromenad på ca 25 minuter, förvisso i ett väldigt lugnt område men ibland går tanken mer än gärna till att slå numret till en taxi.

 

När det gäller all kollektivtrafik och avstånd var Salerno verkligen ett paradis att bo i, alltid 10 minuters promenad hem till Via Porto från centrum. Var ändamålet längre bort gick nästan alla bussar längs havet. Här i Rom är det omöjligt att promenera hem (givetvis beroende på vart man är), stan är alldeles för stor.

 

Ikväll ska vi ha Oktober-fest med samtliga Erasmus-studenter, festlokalen är en bra bit bort så det lutar starkt åt taxi, eller festa till 05:30 då tunnelbanan och tågen börjar gå igen…

 

A presto

 

Buona giornata

ROMA - 2 oktober

 

Ett första besök på Olimpico

Igår så fick jag äntligen nycklarna till mitt boende här i Rom, ett enkelrum i zona Cipro, ett område precis nordväst om Vatikanen. Allt känns genast mycket bättre när man fått något stabilt boende att luta sig mot. Här bor jag relativt nära Lumsa (universitet) och gatorna är lugna. Detta område klassas som ett ganska lugnt område med bra kommunikationer till alla delar av stan.

 

Men igår hade jag även bokat in att se en fotbollsmatch som spelades här i Rom igårkväll. Roma mötte Atalanta (Klubben där Glenn Strömberg är legend) på Stadio Olimpico och för mig blev det den första matchen denna höst på plats i Italien.

 

Matchen slutade 3-1 till Roma och att gå på fotboll i detta land är alltid en speciell upplevelse. Supportrarna lever sig mer in i spelet och har en åsikt om i princip varje situation ute på planen.

 

 

 

Imorn kör vi "Welcome day" på skolan, så det blir lite genomgång av diverse saker. Sedan börjar det kaos som kallas italienska universitetsstudier, som skiljer sig åt enormt mot våra svenska universitet. Jag får förklara mer noggrant någon annan gång.

 

A presto

Ciao buona serata!