JITALIA

ROMA - 20 juni

Idag fixade jag näst sista tentan, en tenta som bestod utav att skriva en artikel och sedan prata om journalistikens grunder. Artikeln skrev vi den 4 juni och idag var det alltså den muntliga delen, som gick sådär. Framför allt med tanke på att värmen håller på o kväva oss, idag 36 grader.

Med 26/30 och relativt lite motivation att plugga fick jag dock beröm av vår lärare som en gång i tiden var en av de högsta cheferna på ANSA, en nyhetsbyrå här i Italien som har en hög trovärdighet med tanke på att de flesta tidningar har klara linjer med vissa partier.

- För att komma från ett land där språket är som natt och dag med italienska har du stått för ett mirakel. Jag har haft spanjorer och fransmän som skrivit på sämre italienska än du.

Att de latinska språken har en helt annan meningsuppbyggnad än de germanska är minst sagt något jag fått befara under året här i Rom. För fransmän, spanjorer, portugiser och rumäner är italienska bra mycket lättare att snappa upp än för tyskar, svennar, engelsmän eller ryssar. Trots det är det en blond viking som förmodligen hamnar bland topp 3 över den bästa italienskan bland Erasmusstudenterna det här året… Ribban ligger alltid högt och än har du mycket att lära, men ta åt dig Johan.

Imorn väntar sista tentan, med 36 grader varmt och en väntande aperitivo med polarna är inte studierna så där jättemotiverande…. Förhoppningsvis fixar vi det imorn och då är Erasmus slut för den här gången, i alla fall studierna. DAJE JOHAN

ROMA - 15 juni

Två veckor kvar här i Rom, sedan är det dags att packa väskorna. De senaste dagarna har jag haft fullt upp med tentor. De har gått bra allihop och nu återstår bara två stycken, dessa på onsdag.

Nåt som även kommit igång på riktigt är fotbolls EM, varje kväll är det öl, fotboll och någon av "våra" nationer som spelar. Att se ett internationellt mästerskap tillsammans med andra nationaliteter ger en härlig mix där alla håller varmt om sitt eget land. Italien började riktigt bra mot Spanien, men mot Kroatien hade de ljusblåa nog räknat med tre poäng igår. Sveriges match behöver vi väl egentligen inte prata om, den som såg matchen och förstår något om fotboll vet att det var ett riktigt bottennapp såväl spelmässigt som resultatmässigt.

Nu när tiden börjar rinna ut här i Rom vet jag inte riktigt vad jag tar mig till efter. Förmodligen beger jag mig till Puglia i södra Italien och havet med Simone för ett par dagar, men sen ska han tillbaka till Rom för tentor. Teoretiskt sett kan jag stanna här i huvudstaden juli ut, men med temperaturer uppemot 40 grader är inte Rom i sitt bästa jag. På måndag väntas 38 grader.

NU laddar vi för o slå ENGLAND!

ROMA - 27 maj

Igår gick Roms största cykel-kortege-manifestation. Från Basilica San Paolo i Roms södra delar, in till stan längs Circo Massimo och Colosseum, förbi Santa Maria Maggiore, längs via Nazionale till Piazza Venezia och sedan mot Bocca della Verità och sen ett varv till.

I fem timmar åkte jag cykel igår, uppskattningsvis var vi ett par tusen cyklister som bevisade att även vi finns i den här stan som enbart är anpassad för bilar eller motorcyklar. Fest, öl, musik, tutor, tandemcyklar, chopper-cyklar, hemsvarvade cyklar och vansinniga bilister som tvingas inse att de inte kan åka förbi avspärrningarna. Så kan man också beskriva denna cykelmanifestation som uppmanar folk att få upp ögonen för det transportmedel som inte går på bensin och som gör gott åt hälsan.

Den här rebellkulturen som jag blivit en del av under året är något som inte riktigt finns i Sverige. Hemma har vi trots allt cykelbanor i princip överallt, ibland till och med i överflöd som cykelbanan längs Klarälven från Råtorp in till stan som är byggd för att man ska ha utsikt över älven. Där finns inte riktigt behovet att få folk att inse att ta cykeln gör gott åt alla.

Även om det är kul att reta gallfeber på blockerade bilister så har vissa faktiskt tålamod och inser att cykeln är inte så dum. Men de flesta blir vansinniga, och framför allt har alla så bråttom för att de ska till sjukhuset. Den ursäkten är ganska genomskinlig.

- Varför har du inte ringt ambulansen, frågade jag en vansinnig äldre dam som försökte åka in mitt i kortegen. Hon förblev tyst, ingen protest.

Även en schyst och elegant tjej mötte när vi blockerade gatan. Efter snart 10 månader här i södra Europa har man lärt sig hur man ska gå på tjejerna, så jag körde mitt vanliga race. Initiativtagande, framåtanda, DAJE JOHAN, FORZA E CORAGGIO (KOM IGEN JOHAN). Vi snackade i ca 10 minuter, när kortegen hade passerat tog vi följe en bit och vår konversation fortsatte, jag på cykel och hon i sin vita Fiat 500 med fönsterrutan nervevad. Våra vägar skiljdes åt vid korsningen vid Colosseum men trots mina 10 månader här nere glömde jag det viktigaste: hennes nummer. Fan Johan. Underkänt så det skriker om det. Illa. Riktigt illa. Ledtråden en vit Fiat 500 hjälper mig inte så mycket här i Rom när det finns ett tusental till.

I veckan var även mor och syster här i Rom och hälsade på för att hålla lite koll på mig. Tre dagar hade de här nere varav två med stekande sommartemperaturer, de njöt av sol men klagade kanske något på att luften står still mitt här inne i stan. Jag tog med dem på lite olika sevärdheter men eftersom det var Malins första gång i Rom så är det givetvis ett måste att se Colosseum, Fontana di Trevi, l'Altare della Patria, Vatikanen med flera. Men en lunch och en middag (idag är det ju mors dag) hemma här hos oss hann vi med. Jag lät dem smaka på riktig mozzarella, gjord på buffelmjölk nere ifrån trakterna kring Salerno.  Sån mozzrella som det troligtvis inte går att hitta i Sverige, och om man skulle göra det så kostar den ett par hundralappar.

Här en Caprese signerad Johan Sjögren som jag bjöd morsan och syrran på i fredags.

ROMA - 21 maj

Säkerligen har ni hört om bombdådet igår i Brindisi i södra Italien, en sextonårig flicka dog och ett flertal skadades allvarligt. Detta skedde alltså i lördags morgon, medan under söndagsmorgonen fick vi höra om en jordbävning som drabbat Emiligia-Romagna-regionen i nordöstra delarna av Italien. Minst sju döda rapporteras det om. Två tragedier på samma helg, räkna då med att det enbart är en dryg månad sedan Piermario Morosini avled i matchen mellan Pescara och Livorno. Italien har varit i sorg dessa två dagar, med all förståelse.

I mitt föregående inlägg höll jag en ganska aggressiv ton, jag står fortfarande för det jag skrev. Inlägget om mitt telefonsamtal till den svenska ambassaden tänkte jag publicera lite längre fram.

Idag är det 20-år sedan Giovanni Falcone sprängdes, kanske den anitmaffiaexperten som lyckades bäst att bekämpa den sicilianska maffian bortsett från Mussolini. Falcone var en omtyckt och riktigt duktig domare som blev totalt sprängd i luften under en transport till en rättegång i Palermo. Tillsammans med sin fru och tre livvakter avled de idag för exakt 20 år sedan i en fruktansvärd explosion. Hans största framgång mot maffian var den process som kallades maxiprocessen, en process som fängslade mer än 300 mafiosi. Under morgonen har Mario Monti och Giorgio Napolitano varit i Palermo för att prata för nationen och hedra Falcone.

På studentsidan märks det även att året  här i Rom är på väg att ta slut, igår hade jag min sista lektion och nu saknas bara tentorna. Snart 10 månader här i Rom, här i Italien. Vart har tiden tagit vägen?

ROMA - 18 maj

I all ilska över att vi åkt ut mot Tjeckien i Hockey-VM skäms jag något otroligt över min hemnation för tillfället. Visst, vi har ett av världens bästa välfärdssamhälle, vi har dubbelt så höga löner som italienarna och vi är precisa och seriösa i det vi gör. "Lascia stare per il momento" som man säger på italienska, vi lägger det åt sidan o lägger fokus på några saker som går mig något enormt på nerverna. Nu åker motorsågen fram, se upp för svordomarna.

Vi börjar med VM-fiaskot. Ishockey är kanske den största sporten i Sverige, när Sverige spelar VM på HEMMAPLAN ska Globen vara fullsatt, oavsett motstånd, matchtid, matchens innebörd (gruppspel eller final). De där förbundspamparna som satt biljettpriser i Bill Gates-budget har redan fått sig ett gäng kängor, men de kan gott ha sig ett par till. Sviniga priser, en utebliven fest, jag skäms över o skriva det. I och för sig har jag ingen aning om vad priserna kostade till matchen mot Tjeckien då de antagligen sänkt priserna igen. Globen var inte fullsatt i en match som gällde en semifinalplats, en torsdagskväll där många misstänker jag är lediga imorn. I vilket fall är det ett stort misslyckande, ett rent jävla fiasko. Globen ska va full, allt annat är ett fiasko.

Hur kan då de förklara för mig hur har italienare med löner på 1000 € i månaden råd att gå o se sitt Roma, Milan, Juventus eller Napoli med biljettpriser på ibland 50 €, räkna då med att de har i de flesta fall högre hyror och skatter än vad vi har på många saker. Priorietring med pengarna? Nja. Hjärta för sitt lag? JA!

Jag läste också om att förbundet ville se ett "gult hav" i Globen, minns ni när Zlatan klackade in 1-1 mot Italien i EM -04??? Där hade vi ett gult hav. I Globen igår var det ett hav i många färger, mest i rött av trappor och tomma stolar. Hade någon firma varit lite smart hade de tryckt upp 13 000 gula tröjor med loggan på bröstet och delat ut vid de olika entréerna, liksom Peroni gjorde när Italien spelade rugby mot Skottland på Olimpico i mars. Svenska Ishockeyförbundet uppmanade alltså folk som skulle på matchen att klä sig i gult, men de kunde inte anordna så att tröjorna delades ut gratis. Återigen, pinsamt. Ni kräver något av folk men ni kan inte organisera något proffsigt så att folk slipper lägga manken till själva. Sen är ju frågan också om de på läktarn satt på sig de gula tröjorna, om de nu hade delats ut gratis. Det där med att sticka ut o va lite "tönt" med en gul tröja på läktarn är ju farligt, någon kan ju se en o tro att man är helt pantad.

Även vår torrhet som folk kommer jag såga i detta inlägg. Prins Daniel Westling var på matchen, men när inte ens en kunglighet kan bjuda till o sätta på sig en gul tröja skäms jag återigen. Vad är det som är så pinsamt? Att stödja sin nation i idrottssammanhang? Blir du kallad rasist kan jag försvara dig personligen. Fan, sätt på dig en keps o en tröja o ha lite skoj på läktarn. Vi svenskar är alltför torra, alltför stela. Det är Hockey-VM på hemmaplan, vart är festhumöret? Hörde jag inte något om dopet för dottern Estelle? Med andra ord ytterligare en anledning för Prins Westling att dra på smilbanden.

Själva hockeymatchen då? Inget vidare, med det laget är det bara guld som räknas. Fiasko men det vet spelarna redan om. Låt dem ta åt sig all skit de kan i några dagar framöver så är detta glömt snart, bara att gå vidare. Ingen ska dock tycka synd om dem, de har presterat skit o förtjänar att få höra det, inget jäkla sosseputtinutt om med att de gjorde så gott de kunde bla bla bla.

Imorn återkommer jag med ett nytt inlägg och sågar vår ambassad här i Rom längs fotknölarna.

Buona notte, stasera mi sento più italiano che mai prima. Stasera manca solo la cittandinanza, poi ci sono.

ROMA - 15 maj

Riktig sommarvärme har anlänt till Rom, under den gångna veckan har vi haft temperaturer uppemot 30 grader och en stekande sol. Man njuter av det mesta, men jag börjar förstå innebörden av de där orden Salvatore sa till mig under mina första dagar här i lägenheten:

- På vintern dör man av kyla i den här lyan, på sommarn dör man av värmeslag.

Men, sol betyder solbränna och även fantastiskt väder för att åka ut och cykla. I fredags kväll styrde vi en softarkväll hemma hos mig med lite vin och tilltugg med de vänner jag umgås mest med - tre fransmän och en spanjor. I lördags var det planerat en lunch på Pierres terass, Pierre som bor i Centocelle som inte direkt är Roms rikaste och mest städade kvarter men där trots allt bostadspriserna är något mer acceptabla.

För att ta mig till Centocelle fick jag låna Rafaeles damcykel eftersom det är punka på min. Hur som helst var cykelturen på de 13,6 kilometrarna till Pierre bland det härligaste jag gjort på länge, glidandes på en något låg damcykel men desto bekvämare än min mountainbike, genom Roms centrum, turister som fotade mig och vinkade, stekande sol, aggressiva bilister, vin på pakethållaren etc. Jag mådde grymt bra kan jag säga, som vanligt alltid hälsandes på Roms mest mäktiga monument när jag åker förbi, Colosseum. Vet inte hur mycket jag kommer sakna att se Vatikanen eller Colosseum varje dag när jag lämnar Rom.

Efter besöket på den franska ambassaden tänkte jag även ringa och höra med den svenska ambassaden om det finns en chans att få komma på en liten rundtur eller någon mindre festlighet. Via min kära farmor fick jag höra att prinsessan Estelle ska döpas på torsdag, jag räknar inte med äkta Champagne som vid de franska valen men något bör väl den svenska ambassaden kunna bjuda på.

ROMA - 9 maj

I söndags fick Frankrike en ny president, socialisten Francois Hollande kammade hem dryga 52% av de franska rösterna och tog tronen mitt framför ögonen på Sarkozy. Bland mina franska vänner säger majoriteten att de tror på Hollande, ingenting kunde vara sämre än ytterligare fem års styre av Sarkozy.

I och med valen så var även alla fransmän välkomna till den franska ambassaden i Roms centrum för att rösta, ambassaden är ett ruskigt mäktigt palats mitt inne i smeten, endast ett stenkast ifrån Campo dei Fiori. Clement och jag hade filat på idén att även jag skulle försöka smuggla mig in, något som skulle visa sig svårt då de hade första kontrollen vid de den mäktiga entrén där även italiensk militär vaktar. Men sagt och gjort, Clement sa till dörrvakterna att vi skulle hjälpa till o räkna röster, svårare än så var det inte och vi var inne.

Innergården på palatset.

Något tidiga var vi, runt 18-tiden hade inte rösterna räknats ännu och det var inte mycket till festligheter där just då. Kanske skulle vi också vart lite mer smidiga, mina franska kunskaper är lika med noll så eftersom vi småpratade på italienska dröjde det inte länge innan en av säkerhetsvakterna kom fram till oss och undrade om vi var italienare. Givetvis pratade vakten franska, han frågade mig något och vad skulle jag svara? Merci? Champagne? Normandie? Com si com sa? Cava?

Tyst förblev jag och eftersom vakten kom fram till att jag inte var fransk medborgare åkte vi ut. Vi bestämde oss därför o ta en "aperitivo", en flaska vin och en påse chips i en av gränderna kring ambassaden och invänta festligheterna. Så runt nio tiden gick vi tillbaka, säkerhetsvakterna var borta och den enda som jobbade i dörren var en italiensk kvinna, det räckte med att Clement pratade franska så var vi inne igen. Där hade nu mer folk anslutit,  vi bjöds på riktig champagne och tilltugg på ambassadörens kontor som för övrigt var ett kontor i överdriven lyx. Jag tog några bilder men eftersom jag inte ville verka överdrivet mycket turist blev de inte av någon högre kvalitet.

Målningar på väggen på ambassadörens kontor. En målning med objekt som symboliserar hela kristendomens historia. Alla väggarna var täckta med denna.

Taket.

Vi kollade på valvakan, jag höll mest tyst och iakttog de fransmän som sökt sig dit. Mest njöt jag nog av gratis champagne, fem glas slängde jag i mig på några timmar och när resultatet var mer eller mindre klart var ambassadören tydlig med att festen var slut. En schysst kväll, framför allt kul att se den franska ambassaden som verkligen var ett stycke lyx i egen rang.

ROMA - 5 maj

Veckan har sprungit iväg, i måndags hade vi klämdag där endast ett fåtal lektioner genomfördes. Tisdagen var ju annars första maj som är en stor festdag internationellt. Här i Rom är det arbetarnas konsert som gäller för många, en gratiskonsert dit många stora artister kommer för att sjunga både kampsånger och egen musik. Denna konsert äger rum på Piazza San Giovanni, ett enormt stort torg i Roms centrala delar dit ca 1 miljon människor söker sig varje år första maj. Det stora dragplåstret på konserten är rapparen Caparezza, en artist från Apulien med ett starkt vänsterbudskap i sina texter, inte minst de från albumet från 2011 vid namn "Il sogno eretico". En av de största hitsen på den skivan är "Legalize the Premier". Som ni hör på titeln är inte direkt någon hyllning till ex premiärministern Silvio Berlusconi.

I texten till "Legalize the Premier" sjunger bland annat Caparezza om att legalisera premiärministern och allt han gör, hans fester i lyxvillorna på Costa Smeralda på Sardinien med minderåriga tjejer etc. En annan låt på samma skiva är "Non siete stato voi" som syftar på ex-regeringens inkompetens, men låten är även full av ilska och ironi över hur politiker släpat Italien i smuts och skam.

När vi ändå är inne på musik och motstånds-/ vänsterrörelser får man inte glömma kampsången från andra världskriget, "Bella Ciao". "Bella Ciao" är skriven av motståndarna i Italien till fascismen och andra världskriget. På italienska kallas de partigiani och är de med mest hjärta för det etiskt och moraliska Italien, de som kämpade för det fria Italien. Texten handlar i kort om att om man ska kämpa för friheten, även om döden kan vara priset man får betala. Slutfasen i texten säger att dör man som partigiano kommer alla som går förbi graven att säga att den personen är död för friheten och det fria Italien.

Själv firade jag 1 Maj i parken vid cykeverkstan med ett härligt sällskap. Vi grillade, spelade buole med mina franska polare och även lite olika italienska kortspel. Parken där cykelverkstan ligger heter Santa Maria della Pietà. Om ni inte visste det så fram till 1978 var denna park platsen där Europas största mentalsjukhus låg. Det finns även en dokumentärfilmare som håller på att spela in en dokumentär om detta mentalsjukhus uppe på Roms högst belägna kvarter som heter Monte Mario. Även gamla patienter som fortfarande lever kommer medverka i denna dokumentär med intervjuer.

Nu ska jag iväg till marknaden, imorn blir det en tur till franska ambassaden då den avgörande ronden i de franska presidentvalen avgörs. Förhoppningsvis dricker vi champagne med den franska ambassadören och firar Francois Hollande som ny president över den franska republiken. BUONA GIORNATA

ROMA - 29 april

Bakom oss lägger vi ytterligare en härlig vecka. Anna och Jan från Stockholm var här och hälsade på i Rom, de blandade en veckas semester här nere med både golfspel och turistande. Det är alltid lika kul att få visa upp Rom från bästa sida, även om vädret svek oss en dag hade vi i övriga dagar riktigt härliga sommartemperaturer. Framför allt igår när solen stekte på, temperaturen låg på minst 25 grader.

Vi hann med lite allt möjligt, men i en storstad som Rom finns hur mycket som helst att se och göra. Inte minst utställningarna med Mirò och Salvador Dalí som jag har planer på att besöka innan jag packar väskorna men som vi tyvärr inte hann med denna vecka. Vill man kika på diverse olika museum och utställningar kan man spendera en livstid med att göra det i en stad som denna.

I torsdags var vi uppe på Vatikanens kupol, en otrolig upplevelse. Trots åtskilliga månader här i Rom var det första gången jag var uppe i kupolen.

Utsikt över Rom med kupolens skugga.

Igår lördag körde vi en heldag med matmarknaden här i mitt område Prati, il mercato Trionfale som är en av Roms största matmarknader. Efter det en riktig italiensk söndagslunch (fast på en lördag) hemma hos oss med Salvatore. Menyn var följande: antipasto (caprese), primo (risotto al radicchio e speck), secondo (filetto di suino con funghi), dolce (macedonia di frutta di stagione) och sist men inte minst en riktig kaffe.

Efter den lunchen är man inte direkt hungrig, så det blev en liten enkel "riposino" (italiensk siesta) och en riktigt god belgisk öl på rekommendation av mina två franska kompisar från Lille (ett stenkast till belgiska gränsen) innan vi begav oss mot Stadio Olimpico för "il derby del Sole" - Roma-Napoli. Vi bjöds på en underhållande match som slutade 2-2, Roma som gått riktigt dåligt på sista tiden fick utstå en hel del visslingar och efter matchen fick kapten Totti lugna supportrarna.

Kort sammanfattat en riktigt trevlig vecka med två pigga golfare som fick se många av Roms bästa sidor.

"Affligem" heter alltså denna belgiska öl som är grymt god med väldigt speciell smak. Lite annat än dussinöl som Heineken eller Carlsberg. Ett riktigt kvalitetsöl, beställ hem på närmaste Systembolag!

ROMA - 21 april

Ciao cari,

Veckan har bestått av riktigt trist väder, växlande med regnskurar och solsken om vartannat. Nu inväntar vi alla den riktiga våren som redan borde vart här, den som vi mötte i slutet på mars med temperaturer på 25 grader o strålande sol.

Nog för att jag lärt mig laga italiensk mat här nere, min spanska kompis Miguel har även börjat lära mig hur man gör riktig Paella. Som ni säkert vet finns det olika varianter, med fisk, med kött eller med grönsaker. Originalreceptet sägs komma ifrån Valencia och innehålla både kött och fisk…. Den som vi gjorde blev på både nöt- och fläskkött.

Igårkväll var jag iväg med tre franska kompisar på franska kulturcentret i Roms centrala delar och såg en fransk film, dock med italiensk undertext. Filmens titel kan översättas till "en alldeles för medioker hjälte" och storyn var ungefär den samma som "Catch me if you can", med Tom Hanks och Leonardo Di Caprio. På detta franska kulturcenter fanns allt i från tidningar till filmer att låna, synd att det inte finns någon svensk motsvarighet…..

Nu ska jag iväg till Ciclofficina o fixa lite med cykeln. Buona domenica

ROMA - 18 april

Lördagen var en svart dag i Italiens 151-åriga historia som enad nation. Livorno-mittfältaren Piermario Morosini fick dryga halvtimmen in i Serie B-matchen mot Pescara en hjärtattack som utlöste ett hjärtstillestånd. Morosini, endast 25 år gammal föll till backen mitt under pågående spel och försökte ett antal gånger resa sig och fortsätta spela, utan något vidare resultat. Bilderna när Morosini försöker resa på sig men snubblar gång på gång är vidriga att se, det gör ont i varje del av kroppen när man ser en människa kämpa så mot något som är så hopplöst. Morosini blir sedan liggandes på plan medan lagkamrater och motståndare försöker göra något, men inser att det har hänt något riktigt allvarligt. En ambulansbil kör in på plan och plockar snabbt upp Morosini på en bår och sedan i ilfart iväg mot sjukhuset i Pescara.

Morosini avlider senare på sjukhuset och Italien lider en ung fotbollsspelare, en lovande mittfältare vars familj redan hade drabbats av tragiska dödsfall. Som 15-åring förlorade Morosini sin mamma, två år efter avled hans pappa. Två syskon hade Morosini, en bror och en syster. Hans bror tog livet av sig några år efter att föräldrarna avlidit och kvar var alltså bara Piermario och hans syster som han försörjde ekonomiskt. Fram till i lördags var de tillsammans de enda kvarvarande av familjen, nu finns bara Morosinis syster kvar. En alltför grym och tragiskt historia.

Den senaste årens olyckor inom fotbollen har verkligen väckt debatt. Jag tänker bland annat på Fabrice Muamba i Tottenham, Dani Jarque i Espanyol, Antonio Puerta i Sevilla etc. Pengar betyder mer än en spelares liv för presidenter och investerare som enbart vill åt resultat och kapital. Vår egna Zlatan Ibrahimovic spelade för några veckor sedan en viktig match trots feberkänningar, varje utbildad idrottsläkare vet att fysiska påfrestningar vid feber eller liknande åkommor inte är okej. Ofta kan läkarna inte få sin vilja igenom, på grund av en ekonomiska aspekten. Tyvärr är fotbollen på väg att bli alldeles för kommersiell, när pengar överväger spelares liv tror jag att vi alla är inne på fel linje. Eller vad tror ni?

ROMA - 14 april

Ciao.

Vi är nu inne i mitten på april, mitt i våren, solen borde skina och bjuda på härliga sommartemperaturer…. Riktigt så är det inte här idag i Rom, de senaste dagarna har bestått av sjunkande temperaturer, ständig molnighet och som igår och idag regnskurar som aldrig vill ge sig. Riktigt skitväder, det gör mig på dåligt humör eftersom jag vill ut o göra saker, se saker. Det här vädret tillåter mig inte ens att gå iväg o handla käk, i kylen har jag ett päron, en kaviartub och mint för att göra Mojito….

Uttrycket "figura di merda" tror jag att jag slängt upp nån gång förut här på bloggen, hur som helst kan det översättas till att göra bort sig rejält eller att göra ett riktigt dåligt intryck. Polisväsendet här i Italien är inte direkt känt för att göra bra intryck, häromdan läste jag om ett fall där en kvinna i nöd ringt 112 till Carabinieri och väntat i 15 minuter utan svar. Då ska ni även veta att 112 är ett nationellt nummer. Även Polizia Municipale, (även kallade Vigili) som är en slags kommunpolis (vanlig Polizia är statligt, inte kommunalt) är kända för att vara ett gäng odugliga som bara glider runt dagarna i ändå med mer fokus på kaffepauser än att jobba.

Hur som helst gled jag häromdan runt i Roms turistcentrum på min cykel och blev vid en korsning stoppad av en karabinjär (Carabiniere) där de höll på att blockera gatan. Eftersom många av departementen ligger inne i turistcentrum misstänkte jag att det var någon minister som var på väg ut från nån byggnad, det stod även en polisbil mitt i gatan som blockerade vägen och det fanns ett gäng poliser som dirigerade den lilla trafik som fanns.

- Stanna! sa karabinjären till mig.

- Kan jag inte få smita förbi? Frågade jag, faktiskt på väldigt artigt sätt.

- Du får cykla på trottoaren!

- Ursäkta, men ni säger alltså att jag ska cykla på trottoaren, som faktiskt är mot lagen?

- Stick iväg!

Där har ni alltså praktexemplet på att göra en "figura di merda". Återigen polisväsendet och dessa "figure di merda". Urusla på att kommunicera, lösa situationer på ett enkelt sätt eller ibland bara uppföra sig på ett lämpligt sätt. Hur tror ni jag hade blvit behandlad om jag hade vart en blond svensk tjej i samma ålder, med blåa ögon? Då hade samma karabinjär tagit mig i handen och lett mig lugnt och tryggt över gatan, sedan vinkat "arrividerci signorina" och även lämnat sitt nummer. Carabinieri di merda, deficenti di merda, pezzi di merda.

Buona domenica!